da litteratur har detta namn ännu icke förekommit, sade Herder. — Boie, en holsteinare, var hofmästare hos några unga engelsmån i Göttingen; — der befinner sig åfven Gotter, en fint bildad man från Gotha med fransysk politur och grace. Båda förenade sig icke allenast att, likt Schmidt i Erfurt, som utgaf Leipzigeralmanachan, göra en esterskörd från söregående året och dessutom inflicka några ånnu otryckta dikter, utan åfven att samla nya. — Detta erinrar mig om en samling, som Benjamin Neukirch i Schlesien utgaf 1695 och som vål borde kallas den första tyska musen-almanach. Jag måste tillstå, att våra våra tyskar, undantagande Kleist och Klopstock, mycket negligerat Shakespeare, och andra engelska skalder. — Ack, Shakespearel ropade Caroline plötsligt, sedan hon med glödande kinder lyssnat till hvarje ord ur Herders mun. Herder blef uppmårksam och frågade: — Är åfven ni en af den stora brittens dyrkare? Och, då hon lifligt nickade, sade han glad: — ÅAfven hår mötas våra sympathier. Ack, såg mig, hvad har ni låst af honom? — Jag tråffåde sngång mamsell Flachsland