Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1852, sida 1

——————7—776— 11 naturligtvis erfarenheten utvisa, huruvida denna maskin år lika användbar till sjöss, som ångmaskinen; mig åtminstone förekommer åfven detta i högsta grad sannolikt. Ofvanstående artikel år hemtad ur Fadrelandet och högtidligt undertecknad så hår: Kjöbenhavn den 6 Oktober 1852. Thorl. Gudm. Repp. Det tyckes vara en för kompetent ansedd man (möjligen en ingeniör), som på detta sått velat låta sina tankar om den utomordentliga uppfinningen komma till allmänhetens kånnedom, kanske också blifvit ombedd derom. Artikeln tyckes derföre förtjena så mycket mera afseende. Sjelfve anse vi oss icke serdeles kompetenta, att yttra oss i saken. Dock torde den lilla anmärkningen kunna göras, att ett af de våsentligaste hindren kapten Ericsson haft att öfvervinna, vid fullkomnandet af sin uppfinning, måste hafva varit eldens förstörande inverkan på vissa maskinens delar, dels genom förbränning, dels genom en våldsam utvidgning och sammandragning. Ty som bekant år förstöres slutligen hvarje oådel metall, som en långre tid år utsatt för eldens inverkan, så framt den icke (såsom i ångmaskinen) får meddela den tillströmmande hettan åt något afledande sluidum; och genom den plötsliga upphettning och afkylning, med thy åtföljande sammandragning och utvidgning, för hvilka de fina maskorna i regeneratorn oupphörligt åro utsatte, tyckes det, som skulle de i långden betydligt rubbas i sitt låge och denna sinnrika apparat så småningom blifva obrukbar. Dock torde det icke vara tvifvel underkastadt, det uppfinnarens snille öfvervunnit såvål dessa som alla andra hinder. Emellertid skall det blifva intressant att se, hvad vidare underråttelser från utlandet hafva att meddela, och dessa böra icke kunna dröja långe. De senaste tidningarne från Nordamerika beråtta, att det fartyg, som skall emottaga maskinen, lupit af stapeln och erhållit namnet Ericsson. Man torde alltså inom få veckor bli i tillfålle att redogöra för utgången af dess första resa.