Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1852, sida 1

Den nya mekaniska kraften, som skall uttränga ångan. Quid tanto feret dignum promissor hiatu (hvad har förkunnaren att bjuda på, som kan råttfårdiga en så anspråksfull dfverskrift)? utropar såkerligen mången, som kastar ögat på ofvanstående titel. Det torde derföre vara i sin ordning, att som ingress meddela några upplysningar om denne -promissor, så mycket mera, som vår kunskap om detaljerna af uppfinningen ånnu år så ofullståndig. Visserligen hafva vi fullkomligt trovårdiga beråttelser om redan vunna vigtiga resultater, åfvensom utförliga beskrifningar från sjelfva kållan; men dessa kunna svårligen förstås utan åtföljande detaljerade ritningar, och dylika hafva vi hår i Europa ånnu icke erhållit öfver denna maskin. Uppfinnaren, kapten Ericsson, riddare af Wasaorden och ledamot af flera lårda samfund, föddes i Wermland 1803. Redan i hans barndom blef hans mekaniska talent bemårkt af grefve Platen, genom hvars åtgård han, vid 9 års ålder, fick intråde som kadett vid en genikår, och vid 13 års ålder blef han ombetrodd en nivellering vid götha kanals-arbetet. Derpå ingick han som fänrik vid svenska armåen, men fortsatte sina mekaniska studier och uppgjorde ett utkast till en flam-maskin-, som skulle åstadkomma mekanisk kraft medelst kondensering af eldslåga, i stållet får af ånga. 1826 reste han till England, för att utföra sin plan, men fann, att mineraliskt brånsle (stenkol) ej var anvåndbart, och uppgaf derföre flam-maskinen. Först 1829 likvål blef han riktigt kånd i England, då han täslade om det af Liverpooloch Manchester-jernvågssållskapet utsatta pris för åstadkommandet af den båsta lokomotiven, samt förfårdigade en dylik, som gick med den otroliga farten af 12 danska mil i timman. Men detta var ånnu i jernvågarnes barndom, och man vågade icke att bringa i allmån anvåndning ett lokomotiv af så stark fart. Hans förbåttringar vid riktinråttningen på kanoner, hans propeller (fram drifvare), hans semicylindriska maskin, hans centrifugala -blowers (blåsmaskiner) äro allmånt bekanta. Till den stora expositionen i London skickade han ett nytt loggningsinstrument, en hydrostatisk maskin för bestämmande af flytande kroppars elasticitet, en allarmbarometer, en pyrometer, ett nytt sånklod till bruk på sjön, en modell till en gasmaskin o. s. v. Men hans aldravigtigaste uppfinning å är uten jemförelse hans kaloriska maskin, — ja den år af sådan vigt, att svårligen någon af århundradets många och stora uppfinningar kan jemföras dermed. Han förevisade den först offentligen i London 1833 — man lågge mårke till detta datum. Det var en maskin på 33 håstars kraft. Ehuru med skygghet och sörsigtighet, erkåndes dock allmånt uppfinningens obestridliga vårde af de många vetenskapsmån, som sågo den; endast Brunel och professor