Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1852, sida 1

ilver förekom de a andra så ovanlig, att hon ådrog sig deras uppmårksamhet, och flickan rodnade dfver sin egen djerfhet. Med mild vånlighet lutade sig Herder till henne och sade, så att ingen annan hörde det: — Ack, att ni begriper mig så fullkomligt! Merk såg huru de ömsesidigt blickade hvarandra djupt i ögonen, och emedan han ville afleda de andra damernas uppmärksamhet derifrån, tillade han hastigt: — Er tendens såsom predikant tycks mig dock hafva en svårighet i afseende på det afsedda förverkligandet — tror ni icke, att ni af den stora massan skall blifva ansedd för en lård, en filosof. — Ni menar vål att man icke skall förstå mig? inföll Herder lifligt. — Åtminstorne tånker jag mig, att ni lått kunde komma derhån, att edra låror ifrån theologiens gebit intrådde på ett annat, som endast passade för kathedern och liskammaren — med ett ord. . Icke för predikstolen? — sade Herden inie, infallande. — Aldrig kan jag komma att förvilla mig till mårka frågor, obegripliga hemligheter eller lårda grubblerier, utan alltid vålja sådana åmnen, som ligga menniskosjålen nårmast, samt mäktigast och