Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1852, sida 1

beslutet, att redan nu fästa mig vid ett embete, då jag erfar behofvet att ånnu en tid fri och obehindrad se mig omkring i verlden och samla ersarenhet. — Nåh! — kan ni det hos er prins, hvaba? afbröt honom Merk uppbragt, ty det behöfdes blott en obetydlig motsågelse att bringa hans sjukliga retlighet till hetta. — Ni har får mycket konsideration att tillstå, att det aldrig, under öfverhofmästarens ultra orthodoxa och konfysa inslytande kan blifva någonting förnufugt af prinsen, och om ni också uttröttar och uppofsrar er — — Jag har sjelf med smårtsam öfvertygelse måst erkänna detta, afbröt honom Herder, och derför redan i Eutin hos de hertigliga föräldrarna förbehållit mig, att, om min nårvaro hos prinsen icke mer tycks vara af någon nytta, åfven under resan få begåra mitt afsked. — Bra! — då år det ingenting som hindrar er. — Ju långre jag stannar qvar hos prinsen, desto svårare blir mig skiljsmåssan från honom, svarade Herder. Jag kånner hans tillgifvenhet för mig, jag år den enda som förstår honom, åt hvilken han kan meddela sig och för hvilken han hyser förtroende; jag kånner ett djupt medlidande med denna mans ur