Jas af andra Ån sina närmaste, af vissa lätträknade och kända menniskor. Äfven sedan den ålörigas håpnad vid svårdottrens intrådande gifvit vika, blef den algjordaste beundran för mig qvar, och hon drog ej i betänkande, att på den unga bustruns nyfikna hviskning: ,teler han svenska?, förklara: ,ja hvad kan han inte, han vet allt, — hvartill bon dessutom leddes af den kånnedom jag röjt i koloniens förhållanden. Det goda folket insåg, att jag icke genom några förborgade konster, uten på ganska naturligt sått, var invigd i deras mysterier, och fintgo allt större förtroende till mig, hvilket visade sig derigenom, att kaffepannan ställdes på elden samt att man esterskickade skolmåstaren, som var en liten gråbårsgubde, Kristion Mothsson, de heggo Eyrko-,Förmyndarne, (Peter Kristiansson och Maths Greisson) m. fl. bonoratiores i bya, hvilka alla efter båsta förmåga bjödo till att tillfredsställa den frågvise gästen., Man kan icke utan en viss rörelse låsa dessa beråttelser om fjerran frånder, som ehuru inblandade bland fråmmande, folk vårda minnena af den gamla moderjorden. Så hafva vi äfven i en af Schweitzs dalar en lemning qvar af den urgamla nordiska nationaliteten. I uppsatsen om Norges Folklif yttrar hr Sohlman några vigtiga och tånkvårda ord om Norges folk-, taloch skrifspråk, samt det sått hvarpå hvart och ett af de tre skandinaviska folken böra utveckla sina egendomliga språkidiomer. De trenne folkens andliga enhet och sjellständiga litterära utveckling. kan, yttrar förf., icke befrämjas genom omstöpning, amalgamering och gemensam. korruption; hvartdera af de tvenne folken bår tvärtom, utan att förfalla till ensidighetens och isoleringens ytterlighet, söka gå tillbaka till sitt verkliga folklif och folkspråk och afsöndra det fråmmande, som icke kan assimileras; ) på denna våg skola de på ett bättre sått mötas, ty hvardedera skall då komma att hemta styrka och nåringskraft från den nordiska nationalitetens gemensamma rot. Under afdelningen -Dagboka förekommer en artikel mot skandalpressen, mot hvilken vi ämnade göra några anmårkningar, till dess vi i håftets slut funnit att artikeln år insänd och att sörf. reserverat sig mot vissa delar deraf. Den litterära öfversigten år ganska rikhaltig och af stort intresse för en hvar, som sjelf ej kan i alla detaljer följa utvecklingen af de tre rikenas framtrådande litteråra verksamhet. Det behöfver vål knappast sågas, att vi önska upprigtigt all framgång åt mag. Sohlmans Nordiska Tidskrift, hvilken i sanning bordt mera uppmuntras af de dagliga tidningarne ån som skett. Sårdeles kunna vi ej undgå att undra öfver det Aftonbladet egnat densamma så liten uppmårksamhet. Det båsta sått alt utrota en dålig litteratur år likvål att verka för och uppmuntra en god. ) Vi beklaga att förf. i denna afbandling om ,folkspråket sjelf begagnat så många utlåndska ord.