Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1852, sida 1

gå för mycket på djupet med en fråga. Den måste blifva, hvad de -lärde-så mycket skrika öfver, ytlig, d. v. s. ytlig i afseende å frågans utredande ifrån grunden. Omdömet kan det oaktadt vara rigtigt och sannt och således fullt grundligt. För en frågas grundliga utredning har man den vetenskapliga afhandlingen. Det ligger i sakens natur att dess publik blifver inskrånkt till de personer, som hufvudsakligen ågna sig åt vetenskapliga sysselsåttningar. Vill vetenskapsmannen tillvinna sig flera låsare eller åhörare, så måste han, såsom man ganska origtigt såger, nedstiga från sin -höga ståndpunktoch stålla sig på allmänhetens lågre, d. v. s. göra sig populår. (Egentligen borde man såga: att han skall ifrån sin inskrånktare vetenskapliga ståndpunkt, uppstiga till den högre, allmäntmenskliga, derifrån hans undervisning kan meddela sig åt allmånheten. Det är alltså en vetenskapsman högsta, och alls icke hans underordnade, uppgilt, att kunna göra sina sramställningar fattliga för mängden.) Ett medel för vefenskapsmannen att så sprida resultaterna af sina forskningar till mängden ligger i Tidskriften. Denna står midt emellan den lårda afhandlingen och dagbladet, och har således sin egentliga publik i en bildningens medelklass, d. å. hos personer, som åro intresserade af litteråra ämnen, ehuru de icke kunna speciellt sysselsåtta sig dermed. Besynnerligt nog måste denna medelklass, hvilken man tycker borde vara ganska talrik, vara i vårt land ganska fåtalig, att dåmma efter den omståndigheten, att nåstan inga tidskrifter hos oss kunnat båra sig utöfver några få år. Och dock hafva vi haft flera högst förtjenstfulla tidskrifter, såsom Svea, Skandia, Frey, Tidskrift för litteratur m. fl. Hr Sohlmans tidskrift åger måhånda ett hopp om båttre framgång, deruti att den tydligen afser en publik åfven utom vårt land. Vi skulle tro att i Danmark år den litteråra medelklass, hvarom nyss blifvit taladt, talrikare ån i de öfriga nordiska lånderna tillsammans. Kan den Nordiska Tidskriften vinna anklang der, så vore dess existens tryggad. Vi befsra endast att, utom andra svårigheter i detta hånseende, åfven de ofullkomliga postförbindelserna komma att utgöra ett svårt hinder. Emellertid Önska vi högligen att dessa hinder må kunna öfvervinnas och att hr S:s tidskrift måtte kunna blifva i sin mån ett medel till den litteråra gemenskap emellan de nordiska länderna, som år så högt önskvård. Af hittills uti den ifrågavarande tidskriften utkomna långre artiklar, stålla vi fråmst uppsatsen uti 2:dra dubbelhästet om -kyrkliga förhållanden i Norge. Denna uppsats år sakrik, utan att vara öfverlastad af detaljer, full af sunda och vål sagda tankar, sårdeles klar i hela sin framstållning samt dertill skrifven med all öfvertygelsens vårma. Det år, enligt vårt omdöme, ett mönster för en tidskriftsartikel. bör icke en tidningsuppsats, om den skall tillfredsställa den stora allmänhetens fordringar, —a ————