Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1852, sida 1

emottaga hennes ålskade broder, om hvilken hon redan förut talat med honom. Gambara var den sörskråckligaste af alla fångvaktare, men på samma gång den mest godmodiga åkta man, och knappt visade sig Bramante i dörren, förrän Gambara föll honom om halsen och yttrade sin glådje öfver att se en af sin hustrus anförvandter hos sig; hårunder hviskade Ugolina förstulet till kapitenen: — Ni år min bror och har inte sett mig på tio år — fall för Guds skull inte ur er roll. — Ja, det år såkert, tånkte kapitenen, hon tycker mycket om bröder. Jag måste således spela Kain. Efter fångvaktarens omfamning kom ordningen till Ugolinas kyss. Den var så hjertlig, att Bramante icke kunde underlåta att såga för sig sjelf, i det han betraktade henne: — Men hon år verkligen bra vacker! Det var likvål nu icke tid till åmma utgjutelser och småktande suckar. Föratt icke röja sig och föratt uppehålla sin roll tog kapitenen ordet och behåll det åfven. Han försåkrade sig icke hafva sett sin syster Ugolina på tio långa år, under hvilken tid han genomrest nåstan hela jorden.