Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1852, sida 1

—— ——— elände, utan ringaste medel till lifsuppehålle, hvarföre jag icke kunde vägra dess ifriga anhållan att blifva tagen ombord på E. M:s fregatt för att överlemnas antingen till något Amerikanskt sartyg, som under vågen kunde råkas, eller ock bliva landsatt i S:t Francisco. Då intet Amerikanskt sartyg påträssats, har han härstädes blifvit aslemnad, och hafva Förenta Staternas hårvarande Charge daffaires och dess konsul, på ett särdeles förbindligt sått erkänt den af E. M:ts fregatt gjorda tjensten genom mannens öfserförande. -På sått jag från Valparaiso i underdånighet anmål, var det min assigt att från Galopagos-Öarne gå direkte på S:t Francisco. — Jag måste likvål afstå derifrån. — Uthållande labra och ovanligt contraira vindar fördröjde fortkomsten till den grad att jag efter tre veckors utevaro från Galopagerne ånnu icke tillryggalagt tredjedelen af vågen till förutnåmnde plats. — Detta uppehåll jemte den långsamma seglingen från Panama till Galopagerne hade så medlagit proviant-behållningen ombord, hvilken varit beräknad att räcka till månadens slut och under gynnsammare förhållanden således fullt motsvarat behofvet, att jag icke ansåg med nödig försigtighet öfverensståmmande att lemna passaden och utsätta mig för osäkerheten af fortkomsten med de variabla vindarne inom våndkretsen, innan proviantförrådet blifvit något förstårkt. Jag beslöt således att anlöpa dessa dar; detta så mycket heldre, som jag redan föresatt mig att, vid nedgåendet, från Californien besöka dem — derdid stödjande mig på E:s M:ts mig för särskilda fall nådigt lemnade tillåtelse att afvika från den för fregattens expedition beståmda våg. Den stora vigt, som denna östat mer och mer på de senare åren erhållit, såsom belågen i den stora stråkvågen emellan China, Ostindien och Nya Holland å ena sidan af den vidstråckta Oceanen, och amerikanska kontinenten å den andra, och således utgörande en förfriskningsort för den mångd fartyg, som på denna våg framgå, så vål som för de hvalfiskfångare, som besöka dessa trakter, hade genast för mig utvisat nådvåndigheten att begagna det, möjligen ej på decennier återkommande förhållandet, att en af E. M:ts fregatter uppehåller sig i dessa haf, för att visa E. M:ts och Rikets örlogsflagg bland nåmnde öar. Under de senare åren hade flera svenska och norska handelsfartyg anlupit bland dem, och jag har fått kånnedom derom, att dessa fartyg ej alltid blifvit så vål behandlade, som sndra, mera gynnade nationers. Dessa förhållanden, som jag erfor af en kunnig och pålitlig svensk skeppare, kapten Werngren, förande skeppet Jenny Lind, från Stockholm, och som sjelf på vågen från China anlupit denna hamn, påkallade min medverkan, för att håruti såka råttelse och stårkte mitt beslut att anlöpa denna plats. E. M:ts fregatt ankrade hårstådes den 23 dennes och har blifvit på det mest artiga sått mottagen. Den nu på ögonblicket afgående posten, hvilken denna underdåniga rapport år åmnad