Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1852, sida 1

Ö Ja, så, det år sannt, sade Bianca i det hon nedböjde sitt hufvud. Och hon försjönk i djupt eftersinnande. Visconti betraktade henne med uppmårksamhet och fortfor i den mest faderliga ton: — Jag ser till min smårta, att du låter detta gå dig alltför djupt till bjertat, och att du gör alltför mycket af den enklaste sak i verlden. Af alla Carmagnolas förslag, har jag icke tagit andra i betraktande ån de, som omedelbart röra din lycka, och jag kallade dig, för att noga afpassa mitt svar efter din önskan. För öfrigt har du din fullkomliga frihet. Ingen vet att grefven af Carmagnola skrifvit till mig. Det är en hemlighet mellan himlen och ossFullborda detta bref eller sönderrif det, antag det förbund grefven erbjuder oss eller visa det tillbaka; underteckna freden eller förlång krigstillståndet; huru du ån må besluta dig, så skall jag inte — var öfvertygad derom — såtta mig emot min dotters vilja, och ingenting annat kommer att ske, ån du, min ålskade Bianca, kommer att besluta. De stridigaste tankar korsade sig i Biancas hjerta, och tydliga spår på de bleka, rörliga dragen förrådde smårtan af denna inre strid. Viscontis blick trångde ned i detta hjerta