Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1852, sida 1

Nägot med afseende på en viss myeket berömd konvention. (Ur Allm. Öresundsposten.) Då den bekanta senaste konventionen mellan Danmark och Sverige, enligt hvilken svenska produkter (med vissa undantag) skul le, då de i fartyg af under 15 låsters drågtighet fördes genom Sundet direkte mellan svenska hamnar, vara befriade från sundsk tull, först såg dagsljuset och helsades af diverse organer med så tacksamma hymner, hyste vi visserligen genast åtskilliga skrupler rörande den utbasunerade stora och åfvervågande förmånen för svenska trafiken af denna transaktion; men vi ansågo dock låmpligast att något litet se tiden an, förrän vi yttrade oss Öfver de flera egendomliga förhållanden, hvilka vid praktiken af ifrågavavande konvention framtedde sig. Åtskilliga runda månader hafva nu sedan dess förlupit och vi hafva derunder blifvit i våra antydda skrupler endast allt för mycket bestyrkta; en speciell anledning har för dfrigt just i dessa dagar påkallat en liten nårmare belysning af åmnet i fråga och vi skola derföre nu tillåta oss att i saken inlågga, för vår del, ett hittills uppskjutet votum, till den kraft och verkan det ega kan. Vi skola hår icke får nårvarande sårskildt uppehålla oss vid något småaktigt aafvägande af de för Sverige och Danmark ömsesidiga fördelarne af berörde konvention. Danska styrelsen har å sin sida lemnat en licens, hvilken i allmänhet och till en viss grad bör anses vara för den svenska handelstrafiken en god och reell förmån, men man har deremot, genom den i konventionen ålagda kontrollen för alla i licensen innefattande fartyg att till svensk tullkammare medföra qvitto från Öresunds tullkammare om gjord anmålan derstådes, genom ett pennstreck tillintetgjort hela den olofliga trafik, som förut kunde ega rum och vål också stundom egt rum, med båtar och jakter, de der med god vind helt simpelt smögo sig förbi Fronoborg utan att erlågga tull. Den sednare vunna fördelen torde fullt uppvåga den förra medgilna den danska styrelsen har icke gjort något för intet, den har ganska väl vetat att vid affåren iakttaga sitt interesse, och om tacksamheten å svenska sidan för den erhållna koncessionen icke derigenom bör förminskas, kan det dock icke vara ur vågen att anmårka det denna koncession icke varit gifven alldeles gratis. Vi skola ej heller hår egna någon vidlyftigare och speciell undersökning åt den frågan, — hvilken imedlertid år i och för sig en fråga af ingen obetydlig vigt, — huruvida icke den eljest förbålt betydande personlighet som å svenska sidan varit med om konventionens aflattande, skulle med något litet praktiskt förutseende och någon liten ———