Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1852, sida 2

bjudning af ers excellens. Men jag ansåg mig böra vara öfvertygad att detta hus skulle stå mig öppet, så snart man erfarit att jag kommer från de indiska farvattnen, och att jag för inte fullt tre månader sedan tryckt Guido Pisanis, er ädla sons hand. — Min son! Ni har sett min son! Ack, var vålkommen! ropade Pisani, och hvarför har han på så lång tid inte låtit höra af sig? — Först i dag på morgonen, då jag satte foten på venetiansk jord, har jag erhållit förklaring på detta långa dröjsmål. Han hade åt kaptenen på en turkisk galer, som seglade hit, anförtrott ett bref, som ni bort erhålla redan för fjorton dagar sedan. Men denna galer förlorade vid Coromandelska kusten och sjönk med man och allt, följaktligen gick åfven brefvet sörloradt. — Och vågar jag fräga, sade Pisani, hvem jag har att tacka för denna outsågliga glädje? — Man kallar mig amiral grefve Rinaldo de Lascaris. Jag år född på Morea och amiral i ungerska konungens tjenst. Jag skall skatta mig lycklig, min furste, om jag kan finna ett nytt tillfålle att betyga er min tillgifvenhet. — Grefve von Lascaris, sade Pisani, räckande honom handen, innan ni tänker på att visa mig några tjenster, tillhör det mig att