Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1852, sida 2

— Ni går således icke på furst Pisanis fest, eller huru? — Då skulle jag vara vansinnig! Jag skall stanna hemma hela aftonen, så att den berömda Rinaldo de Lascaris måtte förgåfves få slösa med sin toilett och sin tid. Raska Bramante, tillade han, i det han råckte honom handen, detta år andra gången som du råddar mitt lif! Man kommer, — jag skall ropa dig tillbaka så snart jag blir ensam. Bramante aflågsnade sig. Mariello och Perusini intrådde. — Nå, signori, sade Carmagnola, öfverläggningen har varat länge — hvad skall jas sluta deraf? Är senatens beslut till min sördel eller ej? Perusini uppdrog Mariello genom en ätbörd att taga ordet och svara i senatens namn. — Gresve, sade Luigi Mariello, Venedigs signoria år på det innerligaste tacksam för edra ådelmodiga anbud. Van att åra förtjensten och beundra hjeltemodet. åsfven hos sina fiender, erfor den en outsäglig glädje, då den såg en man gå på vår sida, som förtjenade Italiens spira, om den skulle gifvas åt den vårdigaste och tappraste. Venedigs signoria erkånner fullkomligt förtråffligheten i edra åsigter, och sedan den jämnfört ert så rena, öppna och fasta språk med milanesiska ge