Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1852, sida 1

ning en vrå vigd jord, som år hvarje christen förbehållen. Angelo teg ett ögonblick och stödde kinden mot handen, lik en menniska som står i djupa tankar. Ericcio betraktade honom orörlig och sade åndtligen: — Ni tvekar, måster Angelo? — Jagl svarade banditen, liksom om han kåndt sin heder krånkt. Man ser vål, att ni inte kånner mig, signor, och att vi för första gången hafva affårer med hvarandra. — Ni tror således inte att detta företag öfverskrider edra krafter? Angelo log. — Man lemnar den skickligaste fåltherre tid att uppgöra sin operationsplan, sade han efter en paus. Huru mycket han behöfver dertill, det vet jag inte så noga. Jag, signor, har behöft fem minuter, för att öfverväga edra ord, rekognosera slagtfåltet och utdela vapen — jag år fårdig. Ericcio stod upp och betraktade Angelo förvånad. — Hela min plan står hår, sade Angelo, i det han med ett singer pekade på pannan. Jag vet, att furst Pisani i något af de asiatiska farvattnen har en son, Guido Pisani, som inte låtit höra af sig på omkring sex månader. Mera behöfver jag inte för att af fadren X