Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1852, sida 1

motbild historien ej har att uppvisa; hvad, oss veterligt, knappt någon historieskrifvare förmått: att i en klar och fullståndig bild återgifva de korsade strålarne af hennes statsmannastorhet, hennes sörfärande politiska karakter och hennes invecklade beskaffenhet såsom menniska och qvinna — denna gåta har hr Ridderstad på ett åfverraskande lyckligt sått löst. Han har tecknat henne med fina, tråffande drag, fulla af lif och snille. Romanens intrig år hela vågen spånnande, utan att trötta, och det rika poetiska doft, som år strödt öfver det hela, gifver Fursten en varaktig plats ej blott bland den svenska litteraturens båsta romaner, utan åfven bland dess skaldealster i egentlig mening. Halten af vår tids romaner i allmänhet sör, att vi måste mellan dessa och de förstnämnda uppdraga en gränslinia, som ej borde finnas. Tiden blir hår, som i så många andra fall, den båste konstdomaren, och vi tro, att då det stora flertalet af litteråra produkter, som göra så mycket buller för dagen, hunnit förlora nyhetens behag, skall ett ringa antal bibehålla något vårde för efterverlden. um