Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 2

lanterna med vanligt klart sken. Alla seg— i i afseende å lanternor för fartyg äro lagligen I gållande. tillhörande Mosaiska trosbekännelsen, blifvit af na ansökning tillstyrkt nåd. bifall med assehelst lagens an anledning qvarstär, ehuru församt i hamnar och vikar, från solens nedgång till dess uppgång, föra: under gång, en lanterna med hvitt sken på förtoppen, en med grönt sken på styrbordssidan; och en med rödt sken på babordssidan; och till ankars, en lande fartyg, hvilka begagnas i Saltsjön eller i fremmande färvation, skola, då de, mellan solens nedgång och dess uppgäng, till segels eller under bogsering nalkas sartyg, visa en lanterna med klart sken på sådant sått, att det båst kan bemårkas af det andra fartyget, och i så god tid att ombordlåggning kan undvikas. Dylika seglande fartyg skola likaledes, då de ligga till ankars å redder, der fartyg passera, från solens nedgång till dess uppgång hafva i masttoppen hissad en lanterna med stadigt klart sken, utom i hamnar eller å sådane stållen, der andra föreskrifter — Af Svensk Försattningssamling har utkommit N:o 41, innebållande: K. M:ts nådiga kungörelse, af den 25 sistl. Aug., angående de lanternor, hvormed, till undvikande af ombordläggning, så vål ångfartyg i allmänhet, som de seglande sartyg, hvilka besasnas i Saltsjön eller i främmande farvatten, böra vara försedde; samt N:o 42, innehållande: K. M:ts och Rikets kommerskollegii kungörelse, af den 9 dennes, angående kolerans utbrott i Pillau. Komiten för revision af Katechesen och Kyrkohandboken, som den 2 dennes sammantrådde i hufvudstaden, har redan åtskiljts, för att vid nåsta års början ånyo sammantråda. Hos K. M:t hade artisten Moritz Unna i underdånighet anhållit, att han, som anmålt sig såsom sökande till lediga lårarebestållningen i teckning vid hårvarande elementarlåroverk, och af kollegii scholastici pluralitet blifvit till berårde tjenst föreslagen, men, såsom ephorus biskopen d:r A. Bruhn, med åberopande af 3 Sect. 1 kap. 1 51 mom. i Skolordningen, för inkompetent förklarad, mätte, utan hinder af omförmälde omständighet och då berörde stadgande icke synes å ifrågavarande bestållning tillåmpligt, förklaras till densamma kompetent, helst denna tjenst förut en långre tid varit åt en medlem af Mosaiska bekånnelsen uppdragen och åfven nu af Unna på förordnande innehafves. Uti häröfver infordradt utlåtande hade konsistorium hårstådes, enligt pluralitetens yttrade mening, å denende dels å den af Unna under den tid, han vid låroverket tjenstgjort, ådagalagda undervisningsskicklighet och den nytta, ungdomen deraf inhemtat, dels å svårigheten att i orten finna någon till tjensten lika skicklig, hvartill komme, att detta undervisningsåmne svårligen erbjuder någon sådan beröring mellan lårare och lårjungar, att olikheten i religionsäsigter kunde föranleda något särande eller störande för ungdomens christliga tro-. — Konsistorii minoritet deremot eller doktorn Beckman och domprosten doktor Thomander anförde: den förre, att -alldenstund ritningen år ett undervisningsåmne vid låroverket och låraren deruti sålunda innehafver en verklig låraresyssla-, doktor Beckman vore -förhindrad af det uttryckliga stadgandet i åberopade af Skolordningen att bifall till den underdåniga ansökningen tillstyrka-, samt den sednare eller doktor Thomander: att, enår lårarebefattning i teckning år en syssla vid elementarlåroverket, berörde stadgande, åfven för det fall, att sysslan kan utan ansökan tillsättas, syntes bindande; att, derest fråga vore om ett undantagsstadgande för nåmnde syssla, ett sådant undantag syntes böra förordas, under det antagande, att nödige precautioner emot gåckeri med vår bekånnelse på annat håll inlades, men att, så långe lagen år sådan, den lyder, intet undantag synes båra tillstyrkas,