Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 2

och kaptenen åmnade sortsätta sin våg, då det svaga aftonljuset ofvanifrån belyste den okåndes ansigte, och hvem upptåckte han vål, annat ån — signor Ericcio. Bramante stannade. Hvad kunde Ericcio söka i detta hus. Hvad hade. han får sig? Svaret på denna fråga låt icke långe vånta på sig. Ericcio klappade på hos Ugolina. Saken blef alltmera besynnerlig. Bramante vånde om igen, och var med tre språng uppför den trappa han nyss passerat, hvarefter han tyst och orörlig stålde sig på sin post, det vill såga framför det åndamålsenliga nyckelhålet, som nyss afhållit honom från en dårskap och bevarat hans frihet. V. Kapten Bramantes tillkommande svåger. Bramante håll således ögat till nyckelhålet och såg följande: Ugolina skyndade till den dörren, som förde till stora trappan, och öppnade den. Af den stela, nåstan förlågna helsning, hvarmed hon