Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 1

t EE läror utspridt förvirring och oenighet inom familjerna, att han svårtat det ädlaste nationen ågt, och till slut, att han med hån skrattar dem i ansigtet, sedan han lockat dem i snaran. Den svenska skandalpressens hufvudledare har nu ändtligen fått plikta för den fråckhet, hvarmed han i åratal nedsmutsat familjen, samhållet och individen. Ingenting har varit honom heligt; med -Folkets Röst-till mask, och orden -Frihet, Upplysning och Bröd-såsom slöja öfver sina låga bevekelsegrunder, har han ostraffadt fått drifva sitt spel. Han har utgått med denna djerfva lögn på sin panna, för att förvilla folket, genom att i början upptråda som dess försvarare, genom att smickra dess passioner, genom att uppägga dess hat mot de rika, och slutligen genom att i hvarje spalt af sitt usla blad med pöbelaktiga uttryck, med gräsliga beråttelser om mordscener och brott, förpesta deras hjertan. Han har med infernalisk skicklighet laggt an på det svenska folkets urgamla arfsynd: afunden .. och det har lyckats honom att ånnu mera vidga svalget emellan de redan förut vidt åtskiljda samhållsklasserna. Han har sagt till massan: J måsten hålla tillsammans mot de rika och måktiga, annars skola de sörtrycka er ännu mer; hvarje förslag från de rika är endast ett medel att ännu mera få er under oket. Och på detta sått har han söndrat nationens krafter, och till följd deraf stångt vågen till dess moraliska och fysiska utveckling. Han har missbrukat familjens helgd, genom att Öppet framkasta i dagen hvarje smådelse som illviljan eller förtalet hviskat i hans åra. Har han vårdat sig om att taga reda på ryktets sanning? Nej! Han har utöst öfver hvem som helst sina plumpa smådeord; och om de åfven sedan återtagits, så har det oftast skett med uttryck, som endast tjenat till att ånnu djupare rotfåsta misstanken och föraktet hos den godtrogna massan. På detta sått har han utfört folkets talan, på detta sått har han vanhedrat den svenska nationen, i det han upphöjt sig till dess organ, på detta sått har han utropat får verlden: -Det år Folkets röst som talarlOch den kraftfulla arbetaren, som förr med drift och nit skötte sitt yrke, hvaröfver han var stolt, säger nu: Hvad behöfver jag arbete, då inte de rika göra det? Tidningen såger att jag bar lika rått till vållefnad som de, hvarför kan jag då inte latas som de? Och bonden som förr med sörnöjsamhet plöjde sin plog, blygs nu öfver att föra plogen, han vill bli jemngod -med herreklassen-, som han genom tidningen lårt sig att afvunda. Och hvad blir följden? Jo, alt barackerna och sattighusen öfverfyllas, och att brotten tilltaga. Se der skandalpressens frugter. För folket moraliskt och fysiskt förderf, för pressen förakt och misstroende. Folket, en gång upplyst om råtta halten af de råd det erhållit, skall i sin blindhet förblanda den oskyldige med den skyldige, det skall utsträcka sitt för