Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 1

Usolinas koketta utmaningar. Den unga flickan anvånde för kaptenens skull alla sitt snilles och sin skönhets bjelpkållor, och man bör icke förundra sig, att: han låt fånga sig af så måktiga lockelser. Ugolina kånde i grund och botten den konsten att för längre tid fångsla sina eröfringar. Men denna gång gjorde hon ett riktigt underverk, och låsaren skall båttre kunna inse orsaken till hennes bemödanden, når vi såga honom, att Bramante i hennes ögon ågde allt hvad som fordrades för en exemplarisk åkta man. Hon hade trott sig böra underrätta honom om det stora bevis på kårlek, som hon beslutat gifva honom, men för öfrigt förklarat, att han icke borde söra sig några djersva förhoppningar, om icke äfven han å sin sida ginge in på hennes plan. Saken var allvarsam, men Bramante, en man, som var van att lågga försåt för fienden, hade i början inbillat sig att det vore tillråckligt att icke såra hennes för öfrigt ganska hedrande betänkligheter, och att det icke handlade om något annat, än att besegra en svårighet. Det hårdnackade motständ som Ugolina gjorde honom, bevisade honom, att hans beräkning var falsk. Den vackra flickan hade mera ån en strång till sin båge och förstod att sätta mer ån en driffjåder i rörelse, för att komma till sina dnskningars mål. Än