Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1852, sida 2

höjden af Tranekjers slott, i lå af Langeland. Resan fortsattes den 13 förbi Nyborg, men då stormen tilltog och en ovanligt stark ström försvårade farten, nödgades korvetten gå till ankars utanför Havsknude något söder om staden Grenade på Jutland. Den 14 lyftes ankar kl. half 5 förmiddagen, men vindens tilltagande håftighet och tjocka gjorde det omöjligt att vidare fortsätta, hvarföre korvetten kl. 5 eftermiddagen ankrade på redden af Fredrikskavn. Då stormen ännu i går oförminskad fortfor, kunde någon afresa derifrån den dagen icke ega rum. Deras Majeståter och DD. KK. HH. befunno sig alla, Gudilof, vid god helsa. Vi åro i dag i tillfålle meddela följande utdrag af protokollet vid hårvarande läkaresållskaps sammankomst den 15 dennes: Sjakligheten inom staden och dess område har under de tvenne senaste veckorna utgjorts af: diarrher och magplågor, ehuru i vida mindre grad ån förut, dysenterier till något ökadt antal, gastriska och nervösa febrar, några frossor samt katarrhala åkommor.Bedaktionen har blifvit gjord uppmårksam på, att rödsoten icke grasserar i Frölunda och Askims socknar utan endast inom sistn. socken. Andra berättelsen om ärsvexten i detta lån, afgifven den 21 Augusti 1852, har söljande lydelse: -Sedan första berättelsen om årsvexten i detta lån assafs har en uthållande torka med stark värme ända till nära medlet af innevarande månad, då ett efterlångtadt regn inträffade, alltjemt varit rådande. Härigenom har säden, synnerligast på den högländtare och lättare jorden, hindrats i sin utveckling, så att densamma befinnes kort i halmen och axen mindre väl matade. Detta är isynnerhet förhållandet med värsådet; och fastän ett tillräckligt regn vid ofvannämnde tid erhålls, har detta ej blifvit till mycket gagn för sistnåmnde såde, hvad korn, blandsåd och hafre betråffar, alldenstund detsammas mognad så fortskyndats, att skörden deraf nåra nog samtidigt med rågen kunnat påbörjas. Trindsådet af ärter och bönor, hvilket af orsak, som i första årsvextberåttelsen angifvits, alltjemt befunnits tunnt och ojemnt samt jemväl kommit till en mer ån vanligt tidig mognad, har genom nåmnde regn icke heller kunnat vinna någon synnerlig förbättring: men deremot har detsamma haft ett vålgörande inflytande på potatisvexten, så att, då en synnsam vertlighet alltjemt fortfar, en bättre skörd af detta sädesslag år att emotse, ån hvad man förut haft anledning att hoppas. Förhållandet med de sårskildta sådesslagen kan alltså anses vara i allmånhet följande: Höstsddet af hvete och råg. Rågen år i allmänhet uppfylld af lyxa samt axen till stor del behäftade med så kallade mjöldrygor. Afkastningen anses blifva något under medelmåttan. Af hvetet, såsom mindre besvåradt af nämnde för rågen uppgifna olågenheter, anses en medelmåttig skörd deremot vara att påråkna. Vårsådet af korn, blandsåd och hafre. Genom den ihårdiga torra och varma våderleken, hafva dessa sådessorter i allmånhet blifvit tunna och mindre vål matade; anses icke kunna gifva fullt medelmåttig skård. Trindsådet af årter och bönor år af orsak, som i första årsvåxtberåttelsen omnåmndes, på de flesta stållen tunnt och ojemnt samt till följe af den starka vårmen i det nårmaste mognadt, ehuru matningen icke blifvit fullbordad. I Norroch Sunnervikens fögderier anses missvåxt å detta såde vara. gifven och för den öfriga delen af lånet år endast en skörd vida under medelmåttan att påråkna. Linet år i allmånhet vackert och synes lemna god skörd. Potatisen har genom den starka torkan stadnat i vexten, så att riset på många, synnerligast högländtare ställen vissnat: men ester det erhållna regnet torde en nära medelmåtoch hennes hjerta fattades af samma eld. som