Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1852, sida 1

tingen med att ; byssna på en gatsångare eller sagoberåttare, eller ock att ligga och sofva i det varma solskenet. Denna dag var lugnet fullkomligare ån vanligt, och orsaken dertill år ganska lått att inse, nåmnligen att största delen af folkmassan trångdes utanför dogens palats. Icke såsom skulle denna folkmassa hafva haft en verklig kännedom om vigten af vissa politiska förvecklingar, utan emedan den milanesiska gesandtens ankomst framkallat stor uppståndelse i staden, och emedan dagdrifvarena deraf fingo ett ganska naturligt åmne att prata, hvilket år ett lika så godt tidsfördrif som något annat, når man icke vet hvarmed man skall fördrifva tiden. Michaela lyssnade således förgäfves. Ingenting störde den djupa tystnad, .som tycktes vagga hela staden i sömn. Plötsligen hördeg höga rop från den sidan der Marcusplatsen år belågen, och gondoler genomkorsade kanalerna åt alla håll. Senatens session var tydligen slutad. Grupper bildade sig på platsen, och Michaela betraktade dem från sitt fönster. Afståndet var dock för stort för att kunna håra något. Men på lifligheten i minerna, håftigheten i vissa åtbörder och ähörarnes förvånade drag,