Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 1

Aii miljens egendomar samt i Lambessas och Cayennes sängskepp, hvilka äro uppfylda med tusentals odömda landsförvista, finna bästa beviset för att det menskliga samhällets förnåmsta syftemål — beskydd sör person och egendom — icke ligger i den nuvarande franska regeringens plan. År nu detta en trogen skildring af Frankrikes nuvarande ställning — och hvem kan neka att det ju förhåller sig så? — hafva vi då icke råttighet att förundra oss öfver att en nation, hvilken under den förödmjukelse och det elände, som denna man bragt öfver densamma, vanslägtats så djupt, att den kan hafva tid eller smak för revyer, processioner, raketer och transparanger? Och måste icke anblicken af det kejserliga Frankrike med sin servila senat, sina sala generaler, sin till hälften rolighetstill hålften arbetsminister, sina vilda pretorianer och medgörliga öfverhetspersoner, nödvändigt påtvinga oss en jämnförelse mellan detta land nu förtiden och romerska rikets mörkare perioder? Herr Bonaparte sträfvar efter allt för mycket. Frankrikes press skulle för Jångesedan hafva sagt detta, men dess press år stum. Dess talarestol skulle hafva sagt det, men den år mållås. En nation kan vara fri och stolt, eller slafvisk och underdånig; men man kan icke vånta att det genom någon konst skall lyckas att göra Frankrike fåfångt öfver sitt slafveri och stolt öfver sin vanära.Vi hafva äfven redan berättat, att Monitören, till svar å denna artikel, helt simpelt förklarade, att, enligt officiella beråttelser, endast cirka 400 menniskor dödades och sårades under Decemberdagarne. Äfven härå har frän Times sida icke svar uteblifvit. Detta svar år visserligen icke affattadt på hofmannaspråk, men, i en strid med sådana motståndare som Monitåren och dess vårde patron, torde det vara ursåktligt, om, såsom håndelsen hår vid lag varit, ordalagen just icke åro så sårdeles stådade. De mustigaste stållena gå vi emellertid förbi och återgifva blott slutet. Athenarne, yttrar deri Times, berömde sig af att hafva lärt Spartanerne att öfvergifva sin lakonism; vi deremot kunna glådja oss åt att vi tillbakatrångt Monitören inom den officiella korthetens skrankor. Han prunkar icke mer med -Frankrikes obegrånsade frihet-, utan kallar hela vår kritik öfver det politiska tillståndet i Frankrike helt enkelt en rad af smådelser, hvilka icke förtjena något svar, och befriar sig derigenom från den obehagliga nödvåndigheten att upprepa fakta och skål, hvilka han hvarken kan förneka eller vederlägga Blott en enda uppgift nedlåter han sig att bestrida. Det år ett förtal, att 1,200 menniskor dödades den 4:de December, då de officiella handlingarna uppgifva de dödades antal till 380. En sådan logik begagnar man vanligen mot folk, som icke vågar såga emot. Den håller strek, hvad Fransmån betråffar, men icke så i afseende på Engelsmån. Sedan Times derefter sökt bevisa, att talet 1,200 sannolikt år riktigare ån 400, slutar den med den anmårkningen, att antalet icke gör mycket ti till