Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 1

— —— ter, men pluraliten anlånde med redan fattad dfvertygelse och orubbligt fasta beslut. Aldrig hade en vigtigare fråga varit förelaggd senaten i Venedig. Det handlade om krig eller fred, och det var så mycket svårare att fatta något beslut, som republiken Venedig, om den med afseende på förra vånskapliga förhållanden och sitt eget interesse ville lemna Florentinska republiken hjelp, var derifrån hindrad genom den fredstraktat, som den afslutat med hertigen af Milano. De inflytelserikaste medlemmarna af senaten hade gjort otroliga anstrångningar för att få veta dogens egen tanke om denna sak. Men Foscari, som hårdnackadt förskansat sig inom den strångaste neutralitet, hade förklarat, att han icke åmnade såga sin mening, förrån han fått fullkomlig kånnedom om saken och hört de skål, hvilka kunde tala till det ena eller andra partiets fördel. Salen var temmeligen fylld, senatorerna intogo nedersta delen af halfeirkeln, tiomannarådet satt vid ett sårskildt bord, åfver hvilket den heliga Marci baner hångde, och åt de fråmmande gesandterna voro hedersplatser anvisade på båda sidorna om den hertigliga stolen. Sedan alla medlemmarna af den ädla församlingen på detta sått intagit de platser, som