Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 1

hufrudMan påstår a att den saken år afgjord, och deraf följer, att, om grefve Carmagnola antråffas på republikens område, så blir han helt vänskapligt och under säker betåckning ätersänd till hertigen af Milano, som sannolikt skulle klippa vingarna litet på honom. Men se, der komma senatorerna, för att begifva sig till hertigliga palatset. Ack, min Gud, hvad de se vigtiga och tankfulla ut! Jo, jo, vi gå såkert vigtiga håndelser till måtes. Gruppen skingrade sig; hvar och en ville på närmare håll betrakta senaten, som i högtidlig procession begaf sig till sessionssalen, såsom seden var vid utomordentliga tillfållen. Snart förkunnade uthållande bifallsrop dogen Francesco Foscaris ankomst, och han visade sig åfven verkligen med gesandten från Florenz vid sin högra sida och Milanesiska gesandten, signor Ericcio, vid sin venstra. En uppmårksam betraktare skulle såkerligen hafva märkt de misstrogna och hbatfulla blickar, som vexlades mellan dessa båda gesandter. Tigande togo senatorerna plats i sessionssalen. De tycktes vilja undvika något utbyte af sina tankar före sjelfva rådplågningen. Somliga ville utan tvifvel först se hvilket ljus diskussionen skulle sprida öfver saken, andra fruktade kanske att blotta sina hemliga afsigALA —