Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 1

— —— göts. Det är alltså förmodligen emedan d. 2 December, eller rättare sagdt d. 4, icke var blodig, som vi icke varit i stånd. att gilla dess lyckliga resultat. — Månne blod-rekommendationen tröt — i fall den vore i vår smak — då på ljusa dagen, på de mest besökta gatorna i Paris, 1200 oskyldiga, obevåpnade vandrare, hvilka icke gjorde ringaste tecken till motstånd, mördades af de rusiga soldaterna?. Nej, orsaken, hvarför vi icke gilla revolutionen af den 2 December, år icke den, att för Jitet blod utgöts. Den egentliga årsdagen år den 4 December, och den borde firas på Marchå des Innocenis. Namnet kunde åtminstone påminna om mådrar, som blefvo dödade med sina barn på armarna, ålderstigna män, som mördades på tröskeln till deras hus, nedsablade barn om sju ärs ålder och alla de andra herrligheterna. Verkliga frågan år, hafva vi drömt hela tiden? Är det ett falskt påstående att Frank rike blifvit beröfvadt alla sina råttigheter, att det icke långre har politiskt lif, som Times vågar påstå? Och gör det deremot, som hr Bonaparte förklarar, första steget på den mest obegrånsade frihetens bana? Om Frankrike har politiskt lif, så måste vi finna det liksom hos det djuriska lifvet, i dess organers fullkomlighet, i dess senat, dess lagstiftning, dess generaler, dess öfverhet, dess komunalråd och framför allt i dess press. På dess domstolar presidera för närvarande just samma mån, som samlades den 2 December för att förklara presidenten afsatt för förräderi och mened, som i April svuro samma person trohet, och som nu i hans namn handhafva så mycket af lagen, som han tillåtit åga bestånd, så ofta den får hafva sin gång. Armken kommenderas af samma general Magnan, som, då hr Bonaparte förhördes inför pårskammaren i anledning af attentatet i Boulogne, öfveröste honom med sitt förakt för hans misslyckade försök att besticka honom. Sedan den tiden förnyades försöket med mera framgång. Hår kunna vi ej eller finna något politiskt lif. Senaten år sammansatt af lejda pensionårer, utan makt, utan karakter, och lagstiftande församlingen eger endast rått att yttra sitt ogillande öfver det ruinerande slöseri, som denj icke har tillåtelse att lågga band på. Hår finnes således icke eller något lif. Men der finns allmän rösträtt, och ehuru det representantskap, som denna valrått kan utnämna, saknar all makt och vårdighet, uppvåger den allmänna rösträtten denna intetsägande brist genom sitt pråktiga namn. Men för att göra denna valrått till någonting, borde ieke allenast ett votum medgifvas valmånnen, utan också ett val. Friheten innefattar ett alternativ, men detta alternativ beviljas icke af franska regeringen. Det år lika så godt att alldeles icke vålja, som att nådgas rösta för regeringens utkorade, och sålunda vanära en institution som folket icke får begagna sig af. Vi kunna således med all rått draga den slutsatsen, att något politiskt lif sör närvarande icke finnes i Frankrike, och om vi öfvergå från institutioner till handlingar, skola vi i plundringen af Orleanska sa