Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1852, sida 1

uthåällande sorl, som man kunde jämnföra med ljudet af ett för sunnanvinden böljande sådesfålt. Isynnerhet erbjöd Marcusplatsen en hågst pittoresk och originel anblick. Matroserna och arbetarena i arsenalen, judarna, hvilka alltid åro nyfikna att få veta nyheter, som kunna hafva inflytande på deras handel, några köpmån, mindre djerfva ån de andra, men som åndå ville lyssna litet; slutligen munkar och soldater — dessa utgjorde beståndsdelarna af den sorlande folkmassa, som tycktes vara sysselsatt med högst vigtiga saker. Trångseln vid ingångarne till hertigliga palatset ökade sig derhån, att hufvudporten snart var tillspårrad, så att utgången derigenom blef alldeles omöjlig. Men plötsligen visade sig en trupp ridande hillebardierer vid ena åndan af torget, emellan de båda granitpelarne, hvilka båra det vingade lejonet och den heliga Theodoras bild. Vid denna anblick. blef folkmassan villrådig och fann det rådligast att godvilligt gåra hvad man med våld ville tvinga dem till. Det drog sig således tillbaka till höger och venster, så att en bred gata bildades midt igenom massan. Den större trångsel, som derigenom uppstod, föranledde höga klagorop och rebelliska