Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1852, sida 1

plågande församlingen under bar himmel befann sig i denna beklagansvärda belägenhet och det år svårt att såga, hvilka följderna skulle blifvit af en strid emellan sådant folk, som snart begagnar dolken i stället får tungan, om icke en matros från ån Candia, hvilken hittills stått lugn och tyst i sin vrå, för att i sin tur få ordet, hade framtrådt och meddelst sin fårtråffliga lunga gjort sig till herre öfver tumultet. — Ni alla, som hår stän, mina barn, ropade han, förstån, efter hvad jag nyss hårt af er, inte sårdeles mycket af republikens angelågenheter, och om jag skall såga rent ut, så måste jag tillstå, att jag inte begriper stort mera ån ni. Emellertid har också jag mitt sått att betrakta och uppfatta saker, och jag delar de otåligas mening, som tro på ett omedelbart krig, lika litet som de godmodigas, som lita alltför mycket på fredsslut. — Visserligen äger ännu ett vapenstillestånd rum emellan den höga republiken Venedig och den ädle hertigen af Milano, men denne hertig år en årelysten furste, som skall förblifva Venedigs vån, så långe det öfverensståmmer med hans interesse, men också sörvandla sig till dess fiende, så snart ett passande tillfålle erbjuder sig, att påtaga en annan mask och bjuda republiken värjspetsen i