Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1852, sida 1

RES t 2W— TA dre FOT vågar; och om en fransman korresponderar med Amerika eller , sjelf reser öfver det atlantiska hafvet, så år det åt ett engelskt fartyg, som han anförtror sitt bref eller sin person, ty hans eget land erbjuder icke samma låttnad eller beqvåmligheter. Frankrikes beskyddade våfverier åro icke tillräckliga att klåda verlden så som Englands obeskyddade; och i alla grenar af industrien rivalisera Englands frihandlare med alla de genom tull beskyddade nationer på jorden. Men medan England lemnar verlden en så lysande undervisning, i statsekonomi, och ingilver sjelfva franska republikens president den önskan att studera de stora sanningar, som Adam Smith utbredde, som Cobden och Sir Robert Peel till en del. genomförde och i hvilka Lord Derby och hr dsraeli slutligen åfven till någon del finna sig, såsom det enda politiska system, hvilket nu för tiden kan användas, så måste mean tillstå, att frihandelssystemet icke på Englands nårmaste granne haft den inverkan, som dess politik anses böra förutsåtta. Vår frihandel år emellertid blott en partiel och ofullkomlig theori. Den har icke blifvit hvad den borde blifva. Vi hafva öppnat våra hamnar. för all verldens spanmål, emedan spanmål år en så högst nådvåndig artikel, att man först och främst faller på den tanken att anvånda principen på den. Men det gifves intet skål, hvarför man skulle stanna vid denna artikel, Vi erbjuda oss att från Frankrike taga allt det brådåmne, som det kan leverera-oss, oaktadt vi vål veta, att det icke kan förse oss med någon tillråcklig qvantitet, så mycket mindre, som det endast producerar litet mera ån det sjelst behöfver; men vi erbjuda oss icke att från samma land taga en annan dyrbar jordprodukt, hvaraf det år den största producent i verlden, hvarför det med råtta år vidt berömdt och får hvars stora öfverslöd det med glädje skulle se en marknad öppnad hår i England. Vi såga till Frankrike, att vi vilja taga dess spanmål, hvaraf det icke har något att gifva oss, men vi såga ingenting om dess vin, oaktadt det frambringar många millioner kannor mera ån det vet hvar det skall göra af. Det år svårt att beståmma hvilken verkan den höga tullen, som vi lagt på franska viner, har haft på förbindelsen mellan de två nationerna, huru mycket missnöje, krig och blodsutgjutelse indirekte uppkommit genom vårt okloka föredragende af det tunga portvinet framför de låtta och helsosamma franska vinerna, eller hvilka drabbningar kunde undvikits, om våra försåder ansett det förnustigare eller fördelaktigare att handla med det rika och mäktiga Frankrike och förskaffa sig detta lands naturprodukter, ån att sifva det svaga och fattiga Portugal företrådet, för att så en starkare, men vida mindre helsosam dryck. Af denna fråga kunde dragas många likaså sanna som dfverraskande slutsatser, och det tycks knappt kunna nekas att den oerhörda tullen på Frankrikes lätta och oskadliga viner förökat njutningen i England af billiga men starka drycker. Det år onödigt att hår tala