Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1852, sida 1

Han störtade fram till fönstret och såg Carmagnola med Michaela under armen, gå öfver torget. Samma verkan, som, anblicken af Michaela utöfvat på hofmånnen, visade sig åfven på torget. Mån och qvinnor, i synnerhet åldre personer, blickade med en blandning af förskråckelse och deltagande på den olyckliga hertiginnans trogna afbild: vacker, blek, imposant, svartklådd och endast prydd med korallkorset, liksom denna förr framstållde sig inför sina domare. Visconti insåg det förderfliga inflytande, som ett dylikt skådespel måste hafva på hans folk, åfvensom den omåtliga nytta en man sådan som Carmagnola kunde draga deraf. Han funderade just på medel att afvända denna fara, då dörren till herkulestrappan håftigt öppnades. Visconti vånde sina blickar dit och såg tvenne mån intråda; den ena var betåckt med slarfvor, mycket blek och darrande, och hans drag voro honom ieke obekanta; den andra i militårisk uniform, och i denna igenkånde han kapten Bramante. U Hvad står på? Hvem år den der menniskan? frågade hertigen. — En usling. som fortjenar att hångas, svarade Bramante, i det han stötte den olycklige långt framför sig, så att han föll på