Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1852, sida 1

——76 —— kes han hafva gått in i sig sjelf och bringa! sin andliga personlighet till mognad. Har skref och publicerade åtskilliga böcker, som ehuru förrådande en viss okunnighet on Frankrike och tidehvarfvet, båra ståmpelu a demokratiska tånkesått och tron på ett framåtskridande. I en bok, som har till titel Historiska fragmenter, skrifver han: -förs och fråmst år jag medborgare, sedan en Bonaparte. Redan 1832 hade han, i sina -politiska -drömmerier, förklarat sig vara en -republikan.Efter fem års sångelse, lyckades han, att förklådd till murare, undkomma från Ham och tog sin tillflykt till England. Februaridagarne kommo; han gaf sitt bifall åt republiken, och kom att som folkrepresentant taga såte i konstituerande församlingen. D. 21 Sept. 1848 besteg han tribunen, och sade: -helmitt lif skall helgas åt republikens befåstande. Han publicerade ett manifest, som kar sammanfattas i följande: frihet, framåtskridan de, demokrati, amnesti, afskaffande af pro: skriptionsoch förvisningsdekreter; blef vale till president genom 5,500,000 röster; besvor högtidligt konstitutionen den 20 December 1848, och krossade den sedan, den 2 Dec 1851. Under mellantiden hade han förstört romerska republiken, ocb återstållt påfvestyrelsen, den samma, som han 1831 ville störta. Dessutom hade han (man veticke, i hvad egenskap) deltagit i den der mystiska affåren, som år kånd under namn af guldstångslotteriet. Under de veckor, som föregingo statskuppen, började denna penningepung blifva genomskinlig, och man upptåckte deri en hand, som hade en mårkvårdig likhet med hans egen. D. 2 December och följande dagar har han — sjelf verkställande makten — förgripit sig på lagstiftande makten, arresterat representanterna, förjagat nationalförsamlingen, upplöst statsrådet, fördrifvit högsta domstolen, undertryckt lagarne, tagit tjugofem millioner ur banken, fallproppat militåren med guld, beskjutit Paris med kartescher, infört skräcksystemet i Frankrike; sedermera har han proskriberat åttiofyra folkrepresentanter, bestulit prinsarne af Orleans på arfvet efter deras fader, Ludvig Philip, hvilken han hade att tacka för lifvet, dekreterat despotismen i femtioåtta artiklar, under titel af konstitution, bundit republiken till händer och fötter, gjort franska svå det till en munkasle på friheten, schackrat med jernvågarne, genomsnokat folkets fickor, reglerat budgeten medelst ukaser, deporterat till Afrika tio tusen demokrater, drifvit i landsflykt till Belgien, Spanien, Piemont, Schweiz och England fyratiotusen republikaner — gjutit sorg i hvarje hjerta och blygselrodnad på hvarje panna. Ludvig Bonaparte tror sig bestiga thronen, eh mårker icke, att han bestiger skampålen. Portråttet år tecknadt så hår: Ludvig Bonaparte år en man af medelmåtig storlek, blek, kall, långsam, med utseende äf att icke vara riktigt vaken. Han har, såsom vi förut nåmnt, publicerat en temligen vårderad afhandling i artilleriet, och känner i zrund detta vapen. Han rider vål. Hans tal