Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1852, sida 1

tertrakta att blifva er rättmätiga dotters make, och söljaktligen måste ni begriga att det år Michaelas, den hår när varande hertiginnan Beatrix Viscontis dotters hand, som jag begärde, men icke signora Biancas, dotterns af den beryktade Azzoletta, som var gatsångerska och courtisane innan ni utnåmnde henne till grefvinna af Angione. Svåfvande mellan raseri och fruktan tvekade Visconti ett ögonblick att svara, ty Carmagnolas djerfhet kom hans hjerta att båfva, men åndtligen segrade raseriet, och han sade: — Gretve af. Carmagnola, ni står i detta ögonblick under inflytande af en yrsel, som bländar edra ågon. Sedan den gått öfver, skall ni utan tvifvel återkomma till tankar, som äro värdiga er karakter och ert förstånd. Jag upprepar ånnu en gång, att jag endast har en dotter, och det år prinsessan Bianca; jag har lofvat er hennes hand och skall alltid vara beredd att hålla det löfte, som jag gifvit er. I morgon återse vi hvarandra, grefve, för att närmare öfverenskomma om denna förening. Hvad denna åfventyrerska betråffar, af hvilken ni låtit bedåra er, tillade han, i det han pekade på Michaela, så befaller jag, att hon i ögonblicket lemnar mitt pa