Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1852, sida 1

Ai EE och nedrighet; hår kan ingen ropartiskhetkomma i sräga. Också lägger den för sitt fosterlands fordna åra glådande, ridderlige fransmannen, den efter sitt hemland trånande landsflyktingen, den i sitt innersta krånkte, kånslige skalden inga band på uttrycken af sitt flammande hat, sitt mördande förakt. Boken tyckes, som förf. sjelf antyder, vara ämnad att väcka Frankrike ur dess försoffning (-torpeur-) d. v. s. med andra ord, att bidraga till åstadkommande af en insurrektion. Vi meddela, till en början, de tvenne små utkast, som hafva till öfverskrift-Biografioch Porträtt, och hvilka, på sått och vis, kunna anses som en inledning till det hela. Den förra lyder, som följer: Carl Ludvig Napoleon Bonaparte, född i Paris den 2 April 1808, år son af Hortense de Beauharnais, förmåld af kejsaren med Ludvig Napoleon, konung af Holland. Inblandad i de italienska oroligheterna 1831, då hans äldre bror blef dödad, sökte Ludvig Bonaparte att störta påfveregeringen. Företaget i Strassburg strandade och benådad af konungen, inskeppade han sig till Amerika, lemnande sina medbrottslige qvar i råttvisans händer. Den 11 November skref han: -konungen . har, i sin mildhet, befallt, att jag skulle föras till Amerika; han förklarade sig elifligt rörd af konungens ädelmod, tillåggande: vi äro i sanning alla brottsliga mot styrelsen, då vi gripit till vapen mot densamma, men den brottsligaste är jag, samt slutade sålunda: -jag var brottslig möt styrelsen, med styrelsen har varit ddelmodig mot mig.7 Han kom tillbaka från Amerika till Schweiz, låt utnåmna sig till artillerikapten i Bern och borgare i Salenstein i Thurgau, och undvek, under de diplomatiska förvecklingar, som voro en följd af hans nårvaro, så vål att förklara sig för fransman, som att tillstå sig vara schweizare, nöjande sig med att, till franska styrelsens lugnande, i ett bref af den 20 Augusti 1838 försäkra, att han lefde, nåstan aldeles ensam, i det hus, der hans moder aflidit, och att hans fasta beslut vore att hålla sig stilla. Den 6 Augusti 1840 landsteg han i Boulogne, parodierande kejsarens landstigning i Cannes 1815. Utrustad med den verldskunniga, lilla hatten, och förande med sig en förgyld örn på spetsen af en fanstång, samt en lefvande örn i en bur, skjuter han framför sig dundrande proklamationer och sextio betjenter, kockar och stalldrångar, förklådde till franska soldater. Han kastar penningar till gatugångarne i staden, sätter sin lilla hatt på spetsen af sin vårja, och ropar sjelf: lefve kejsaren lderpå aflossar han ett pistolskott mot en officer, bortskjuter dermed tre tånder på en stackars soldat, och — tager till flykten. Han gripes, och man finner hos honom fem hundra tusen francs i guld och bankonoter. Generalprokuratorn, Franck-Carre, säger till honom inför pårernas domstol, i full sittande rått: -ni har praktiserat upprorsvårfning och utdelat penningar, för att köpa förräderi.Pärerna döma. honom till ständigt sängelse, och man inspårrar honom i Ham. Hår tyc