Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1852, sida 1

— och han underrättade mig, att min min bigtfader, hvilken jag meddelat den brottsliga handlingen, sunnit sin död på vägen till sitt hem. Han tillade, att om jag för folket yppade att en annan, äkta dotter till Visconti funnes, så skulle detta barn, hvars vistelseort han sade sig känna, genast vara hemfallet åt döden. Af denna orsak skall jag ingenting säga. — Jag förklarar att dessa med mitt eget blod skrifna rader innehålla rena sanningen. Jag hoppas att Gud, som beskyddar oskulden och afvänder de elakas uppsåt, skall bevara min älskade dotter för de faror som omgifva henne, och att han skall återgifva henne den rang, som en onaturlig fader beröfvat henne. Jag besvär Lombarderna att erkänna henne för sin enda herrskarinna den dag, då Försynen återför henne till dem. — Skrifvet af min egen hand två timmar före mitt framträdande inför Guds domstol. Beatrix Tenda, hertiginna af Milano. Föreläsningen af brefvet var slutad, men ingen rörde sig från stället. . — Nåväl, hertig Visconti, anser ni detta bevis för tillräckligt? Är jag ännu i edra ögon en äfventyrerska? Samtycker ni ännu att erkänna mig som er rättmätiga dotter? Visconti och Ericcio hade med djupaste bestörtning afhört uppläsandet af detta bref. De trodde båda att hvarje spår af denna, historia försvunnit med hertiginnan Beatrix. I synnerhet hade, Ericcio varit fullt öfvertygad, att detta i en blott för honom bekant vrå af Piemont undandolda barn aldrig skulle få veta sin