Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 1

B EE—— i så fall har man, utan fördel för någon, borttagit arbetskraften från nyttigare sysselsåttningar; man beskattar hela samhållet, genom att beröfva staten inkomsten af en importtull, som naturligtvis skulle inflyta, derest skyddet icke fanns, och man beskattar den enskilte, som får mindre för sina penningar, ån han kunde få vid att köpa sina förnödenheter från utlandet — ingen vinner men alla sörlora.ÄÅlven nedanstående synes 088 ganska anmårkningsvärdt. Sedan näwligen sörf. visat, hurusom massan af solket. till följe af skyddsvåsendet, måste låta sig nöja med mindre goda, mindre sköna och varaktiga produkter, då fabrikanten hvarken af inre eller yttre konkurrens tvingas att gifva största möjliga fulländning åt sina varor, såger han vidare: -Härigenom pålågg ges folket ytterligare en tung skatt, och i förbindelse dermed står en förlust af högre natur. Det kan nåmligen icke betviflas, att den skånare formen, den mer fullåndade utarbetningen, det ådlare åmnet i de fabrikater, som allmånnast anvåndas af folket, utöfvar ett våsentligt inflytande på dess andliga utbildning. Den likgiltighet för formens renhet och fabrikatets godhet, som åtföljer en lågre grad af civilisation, försvinner så småningom med dennas framsteg. Allt hvad som hindrar ett folk att förskassa sig sina förnödenheter från det stålle, som lemnar det båsta i sitt slag, år ett band på dess andliga utveckling.Det skulle blifva för vidlyftigt att följa förs., steg för steg, under hela gången af hans lika skarpsinniga, som intressanta undersökningar; vi vilja derföre, till slut, blott som hastigast vidröra det enda exempel han sjelf framdrager, som bevis för riktigheten af sina åsigter, men som synes oss vara slående. Han visar nemligen, hurusom få skyddslagar varit, till utseendet så vålgrundade, praktikabla och åndamålsenliga, eller så understödda af måktiga och redbara krafter, som den förra engelska spanmålslagen; och likvål hafva, inom loppet af tio år, tre grupper af talangfulla och aktningsvårda statsmän, i spetsen för starka och upplysta partier, på förhandlingarnes och den praktiska rösningens väg så småningom kommit till den övertygelsen, att denna förut så ålskade och beprisade skyddstull icke långre borde existera. Äfven för våra svenska lagstiftare vore hår en lårdom att hemta, ifall det öfverhufvud är tånkbart, att de någonsin skola emottaga en sådan. Under det spanmålstullen i England numera endast är en shilling per qvarter (ungefår 8 sk. bko per tunna i svenskt mynt och mål), så år den hos oss icke mindre ån sex gånger så stor; och så lår den väl förblifva tillfölje af gammal slentrian, ehuru det skulle vara lika svårt att ådagalågga dess nytta, som det vore lått att visa dess skadlighet. Visserligen åro stållningar och förhållanden, med afseende på jordbrukets vigt och betydelse för staten, icke alldeles desamma hår som i England; men så stor år dock olikheten icke, att det skulle kunna finnas giltiga grunder för en sexdubbelt större spanmålstull hos oss.