Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 1

— Utan trifvel en ordvexling mellan några af herrarna derute, svarade Ericcio. — En ordvexling i mitt palats? nåstan inför mina Ögon? ropade hertigen. Jag vill hoppas att ingen vore så djerf. Men se dock efter, signor Carrara, och såg oss hvad som föregår derute. Signor Carrara steg upp och öppnade dörren, som förde till galleriet. Den anblick som erbjöd sig för hans ögon var sållsam och oförklarlig. En qvinnogestalt, som ånnu var för långt borta att hennes drag kunnat igenkånnas, genomskred sakta och allvarligt hofmansskaran, hvilken stod der blek och orörlig som bildstoder. Då man såg dessa af sörskräckelse bleka ansigten, dessa stirrande ögon, dessa stumma läppar, hvilka tycktes återhälla andedrägten, och deremot denna qvinnogestalt, som midt ibland dessa förskräckta menniskor sramskred så lugn och allvarsam, att hon tycktes sväfva utåt golfvet som en ande — så måste man fattas af den tanken, att något oerhördt och dfvernaturligt föregick. Signor Carrara kastade sina blickar åt alla håll och försökte fatta meningen med detta besynnerliga uppträde, då han plötsligen började darra och blekna liksom de andra. Han stod orörlig och blek af förskräckelse, med