Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1852, sida 1

men stego åter lika mycket, så snart man erfor att underrättelserna från Amerika icke voro hotande. Men det gifves ett annat ämne af stor nationel vigt, som nu icke utan stort bekymmer bör betraktas, och som nåstan dagligen mer och mindre inverkat på fondernas stållning. Vi mena spanmålsskörden hår i landet. På en tre månaders torka under våren, på en högst ovanlig hetta under medlet af sommaren, hafva vi nu i tio dagars tid haft en ganska bister väderlek, åtföljd af regn och orkaner. Att vår inhemska skörd genom denna plötsliga föråndring redan tagit betydlig skada är otvifvelaktigt. Genom våta under skördetiden inträssar sådant årligen mer eller mindre, men i år mer ån i något af de förra under senare tiden. Lyckligtvis hafva vi utsigt till en rik skörd, af hvilken dock kanske endast fjerdedelen år inbergad. Hade den kommitin utan skada, så hade den sannolikt varit tillråcklig för mycket mer ån ett års konsumtion. Nu går en del förlorad genom mjöldrygor etc. och genom ogynnsam våderlek; men blir den senare endast någorlunda gynnande under de nåstföljande fyra veckorna, så förmoda vi, att vi erhålla en vanlig medelmåttig skörd. Äfren potatisskörden tros blifva riklig, oaktadt sjukdom förstört en del. Alla spanmålssorter hafva under de sista veckorna stigit 10 till 15 procent och ånnu nödgas vi kalla dem billiga, i förhållande till det pris som i hundra års tid rådt hår i landet. Medelpriset på engelskt hvete år nu ungefår 46 s. per quarter. Ärliga produktionen af såd af alla slag i Storbrittanien och Irland upskattas till 70 millioner quarters, — den skulle i är hafva blisvit vida större. Ärliga importen utgör omkring 10 millioner quarters, och vi veta, att skörden i utlandet, åtminstone hvad hvetet beträssar, utfallit gifvande. Det år nu ingen skillnad mellan den inhemska och utländska produktionen, sedan importen icke mera stöter på några hinder. Hår och i Frankrike finas ånnu mycket hvete qvar af 1851 års skörd. Den som drömmer om -högapriser bedrar sig, ty hvetefålten i utlandet tillhöra oss lika vål, som de, hvilka ligga i våra egna provinser. Den som betalar mest, får hvetet, och England betalar mest. I alla lånder mårker man oförsigtiga spekulationer i spanmålshandeln, om våderleken under skördetiden någon tid visar sig ogynnsam. Vi varna för extravaganta äsigter och företag, och föranledas dertill af den orsak, att redan nu de orimligaste beråttelser cirkulera hår om vår skörd i år, som ännu icke en gång är slutad. Frågan år nu, om vi af vårt land i år skola erhålla för tio eller tolf millioner mer eller mindre produktion? — Plus eller minus utgör hela skillnaden, och om det senare intråffar, så ersåtta europeiska kontinenten och Amerika denna skillnad i rikt mått. Spanmålshandeln har i senare tiden visat inflytande på penningmarknaden. Priset på