Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1852, sida 1

som grefven af Carmagnola. Ser ni, ingen har Sifvit trupperna order att samla sig, och likvål år hela torget uppfyllt af dem. Hvems order hafva de vål lydt? Jo, såkerligen Bramantes, som vågar hysa misstroende till oss och utan tvifvel sagt soldaterna att deras generals lif icke vore såkert i ert palats. Ni inser vål, att hår gåller mera ån hertigen af Milano; ni inser väl också, att saken måste få ett slut. — Få ett slut! upprepade Visconti med tankspridd min; Ericcio, jag förstår icke edra förblommerade talesätt. Ni talar alltid så mörkt, att man har måda att förstå er; hvad menar ni egentligen? — Ni önskar således att jag skall tydligare förklara mig? nåvål, Gabrino står der — på herkulestrappan, der grefve Carmagnola skall komma ut, sade Ericcio. Från det stället, der han står, kan han se detta fönster, som år till höger om er; förblifver det stångt, då Carmagnola lemnar detta rum, så skall han låta honom obehindrad passera — öppnas det deremot, så faller grefven för Gabrinos dolk. — Nog, Ericcio, sade hertigen torrt; jag vill icke höra något mera om den saken. Med dessa ord steg han upp, gick igenom