Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1852, sida 1

— — s—— —— — — — — salen och stötte upp dörren, som sörde till herkulestrappan. På ett par stegs afstånd stod, en man orörlig, hållande en blottad dolk till hälften dold under sin gördel. Hertigen stängde åter dörren och gick derpå fram och tillbaka i salen — med en så lugn och likgiltig min, som om han aldeles icke sett något. I samma ögonblick slog slottsuret tolf. Då öppnades dörren och två mån inträdde — det var grefve Grimaldi och signor Carrara, hvilka till följe af Carmagnolas Önskan kommo för att öfvervara det samtal, som skulle åga rum mellan honom och hertig Visconti. — Klockan år tolsl ropade Ericcio, och grefven af Carmagnola år ännu icke hår! Det tycks verkligen som om monarkerna hådanefter skulle nådgas råtta sig efter sina undersåtares nycker. Knappt hade han sagt dessa ord, förrän ett håftigt sorl hårdes utanför palatset. Blickarna riktade sig nu åt detta håll, och man igenkånde snart ibland folkmångden grefve Carmagnola, som anlånde under folkets och soldaternas jubelrop. Oupphörligt uppehållen af de sramträngandes nyfikenhet, riktade den berömda generalen några ord ån till den ena än till den an dra, men isynner