Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 1

i sin makt att kunna erbjuda Frankrike motsvarande fördelar för hvad man kanske ännu der anser för en uppossring. De fördelar vi kunna erbjuda Frankrike åro en måttlig tull på franska viner och franska sidensamt yllefabrikater. Hvad vinerna betråffar, så år det en kånd sak, att de simpla franska vinsorterna, hvilka skulle kunna ernå en betydlig konsumtion hos oss, liksom de redan söra i Danmark och Norge, och derigenom i någon mån ersätta det fötstörande bränvinet, nu i Sverige draga en tull af 100, ända till 150 procent af värdet på skeppningsorten. Frankrike kan med skäl såga, att så långe ett sådant förhållande fortfar i Sverige, kan åfven det förra bibehålla den höga jerntullen. I afseende på franska sidenoch yllevaror gåller hårstådes antingen rentaf förbud eller en så hög skyddstull, att de icke kunna på loflig våg införas. Äfven håri har Frankrike rått och skål att fordra åndring. Vår sidenfabrikation år, ehuru gammal, likvål konstlad och onaturlig, då vi icke kunna producera inhemskt silke, och kan den icke uthålla tåflan med utlånningen skyddad af en måttlig tull, så må den falla; ty de små intressena måste gifva vika för de stora. Yilefabrikationen serdeles den af klåden, har redan hos oss uppnått den ståndpunkt, att den kan, med tillhjelp af en måttlig tull af 20 å 25 procent, konkurrera med utlånningen, och allt det döfvande skrånet, som vid våra riksdagar håremot uppståmmes, år intet annat ån alstret af en feg fruktan, eller en låg vinningslystnad på dfriga medborgares bekostnad. Efter de oerhörda uppoffringar, som svenska folket åtagit sig för denna nåringsgrens uppkomst och utveckling, och hvilken bragt sina idkare till ett i Sverige icke vanligt vålstånd, år det nu på tiden att de få pråfva egna krafter, når vigtiga riksintressen sådant oundgångligen kråfva; ty icke blott Frankrike, utan jemvål Tyska tallsöreningen fordrar ovilkorligt, såsom vederlag för nedsättningijerntullen, införselsrätt afkläden. Och när denna billiga fordran en gång blifver bisallen, skall man med förvåning finna, att man allt hittills låtit dåra sig af en enfaldig fruktan. Med en tull af 20 procent kan nemligen utlånningen omöjligen tillföra oss billigare klåden ån till 3 rdr bko alnen; ty våra strånga vintrar tillåta icke vår allmoge att begagna tunnare tyger, hvilka i alla fall för sin ohållighet snart skulle förlora krediten. Likaså år det notoriskt, att de finaste klådessorterna, från 5 till 10 rdr bko alnen, kunna tillverkas, och verkligen göra det, lika goda hår i Sverige, som på anura stållen, derifrån de icke skulle kunna båra en tull af 20 procent med alla öfriga omkostnader. Det år derför endast medelfina utlåndska klåden, som skulle komma att konkurrera med våra egna, men dessa böra i alla händelser kunna göra det, skyddade af en så pass håg tull som 20 procent. Måtte derför Sveriges regering och folk icke långre låta dåra sig hvarken af egennyttigt skrik eller en löjlig fruktan, utan uttaga det långe förberedda steget, och Sveriges jernhandtering skall råddas genom en öfversäng