Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 1

bör göras. Låt oss derför så, hem ullmig, der hafva vi allt beqvämare ån hår. Också hoppas jag att der vara mera i såkerhet, ån i den koja, der jag bott sedan min hitkomst, och der jag i dag på morgonen tyckte att lurande ågon spionerade på mig. Några ögonblick derefter följde Bramante grefven till det palats, som viscontis ädelmodiga tacksamhet skänkt honom, och der ingingo de genom en bakport. Iåtom oss nu sätta oss, sade Carmagnola till Bramante, sedan de instängt sig i ett afsides belåget rum. Hör nu på mig och såg om jag år vål underrättad. Mellan hertigen och mig år allt slut, så år min tanke. Tror inte du detsamma? — Jo, det tror jag. — Hertigen vill ersätta mig med en annan, och denna andra behöfver inte mera sökas — han år funnen — han heter Sforza — Visconti sjelf har beslutat att gifva honom prinsessan Bianca till maka. — Det år rena sanningen. — Om man icke återhölls af fruktan för Gud, och kanske af fruktan för en förfårlig håmnd, så skulle man redan genom första och båsta medel gjort sig af med mig; det hastigaste hade varit det båsta, det förstås.