Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 1

— Ja visst, min general, ja, man vill er dåd, om ni i detta afseende endast hyser en förmodan, så har jag deremot visshet. Ni vet mycket, det år sannt, men en sak vet ni inte, nåmnligen signor Ericcios hemlighetsfulla bekantskap med er dödsfiende, soldaten Gabrino, som ni dömde till döden, dersör att han bestal och mördade en siendtlig kapten. — Hvad? hvad säger du? Har du kanske sett att Ericcio — — — Ja, jag har sett, att han förstulet smugit sig in i den försallna koja, der den uslingen Gabrino bor. Ja, herr grefve, det har jag sett så tydligt, som jag nu ser er sjelf. — Och du har gjort rått att du tagit saken allvarsamt. Denne Gabrino år en elåndig skurk, som år i stånd till hvad brott som hellst, och som — derom år jag öfvertygad — för det skymfliga straff jag låt honom undergå i hela armsens åsyn. fattat ett dödligt hat till mig. Bramante! Bramantel Gud skickar mig alla dessa pröfaingar, på det jag måtte samla erfarenhet. Vi måste fatta ett beslut. — Det enda förnuftiga beslut, — tillåt mig såga det, herr grefve — Vore att lemna