Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 1

CCCCC F— tioner i priset än nåstan hvarje annan produkt som helst inom vårt land, och således erbjuda de största utsigterna till vinst. Att detta treiben i sjelfva verket icke år annat, ån ett slags hazardspel inses låtteligen, åfven som att det lika litet som andra dylika kan i långden båta sina idkare, oberåknadt de fall då sådana stackars spelare genast vid de första försöken gått till grund, och hvarpå vi åfven inom detta samhålle haft både sorgliga och fårska exempel. Men vida vigtigare, ån den enskilta risken och ruinen, år det sördersliga inflytande, ur moralisk synpunkt, som en dylik spekulationsandans förirring skall komma att utöfva på nationen, om den får obehindradt gripa omkring och rotsåsta sig. Likasom hos individen passionen för hazardspel småningom kan uppädrifvas till verklig mani, så låter det mycket vål tånka sig alt ett helt folk så småningom kan smittas af en dylik spelyrsel, och hvad blir följden annat, ån ett förqvåfvande af alla medborgerliga och patriotiska kånslor, under inflytelsen af ett lågt, smutsigt vinstbegår, dervid den ene icke egnar en tanke åt den andres ruin? Om de sorgliga följderna för allt redbart och landsgagnande affårslif vilja vi icke tala; de ligga i Öppen dager. Men huru skall nu det onda ståfjas, innan det gått för långt? För vår del se vi för närvarande icke mer än ett medel, nemligen att inom hvarje af våra större handelsstäder alla räåttånkande handelsoch aflärsmån förenade sig om ett gemensamt beslut, att aldrig inläta sig i assärer med personer, som befatta sig med dylika mindre aktningsvårda spekulationer, i sammanhang hvarmed privatbankerna äfven borde taga för regel att ej acceptera kånda leveransspelares förbindelser. Kanske skulle man medelst en sådan, både i ord och handling, uttalad opinionsyttring, lyckas att vid spanmålsoch brånvinsvinglarne fåsta samma klick i allmänna omdömet, som vid vanliga spelare ex professo. Något måste göras, det år klart; och så vidt vi kunna finna, år det just den korps, från hvilken det onda i sin första begynnelse utgått, neml. handelskorpsen, som det åligger, både som en pligt, och som föremål för eget, rigtigt förstådt intresse, att hår vid lag visa sig verksam. Aftonbladet har förut yttrat sig i detta åmne uti en mycket behjertansvård uppsats, som igenfinnes i n:o 168 af nåmnde tidning och till hvilken vi för öfrigt hänvisa. Till deras tjenst, som icke hafva denna tidning, vilja vi imellertid reproducera sjelfva slutet af ifrågavarande artikel, i hvilket framhåfvas ett par förhållanden, som synnerligen förtjena att påaktas. Man må icke förestålla sig, yttrar Aftonbladet, att vingleriet i leveranshandeln endast omfattar några assårsmån i hufvudstaden. Tvårtom, största antalet af spelarne befinner sig i landsorten, och det år icke blott köpmån som deltaga i rörelsen, utan personer af alla möjliga klasser störta sig hår in på den ekonomiska ruinens stora bana. Det år säledes af större vigt ån man torde söreställa sig,