Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1852, sida 1

B3 FEE—— beståmd del af de inkomster, hvilka det uppburit enligt sin tulltaxa. Storhertigdömet Hessen var den första staten, som med Preussen underhandlade på jäm lik fot. Hessen var icke för Preussen en lydstat, utan en allierad makt. Anslutandet år 1833 af den såkallade sådra unionen, bildad 1824 emellan Bajern, Wirtemberg och båda staterna Hohenzollern, lade grunden till tullföreningen. Den successiva tillkomsten af Baden och de Thöäringska staterna, hvilka, med sina talrika skiljda gebitsdelar, bildade ett sårskildt tulldistrikt inom den allmånna föreningen, och slutligen af hertigdömet Braunschweig, Nassau och fristaden Frankfurt stegrade föreningens solkmängd till dess nuvarande antal, 295 millioner själar, spridda på en yta af 8,307—11 geografiska qvadratmil. Man kan icke förneka, att tullsöreningen får Preussen haft ofantligt fördelaktiga resultater, hvilka dock snarare varit politiska ån financiela. Det år ganska långt tillbaka som man kan anse den hastiga utveckling tagit sin början, genom hvilken , markgrefskapet Brandenburg inom mindre ån två sekler blifvit en af de fem stormakter, hvilka nu besluta om den europeiska verldens öden. För att bestämma tillväxten af den allmånna rikedomen i Preussen, antager den tyska statistikern hr Diterici för 1806—1807, ungefår vid tiden för freden i Tilsit, ett medeltal af 100; år 1831 hade den uppnått 185, och år 1843 var den redan ölver 200. Utan tvifvel har åfven Preussen haft sin del af de förökade inkomster, som tullföreningen förskaffat alla de associerade staterna, men denna tillvåxt har dock varit mindre betydlig för detta land, ån för några af de öfriga, hvilka, såsom t. ex. Bayern, hafva sett sina tullinkomster tretill fyrdubblas. Det år isynnerhet i politiskt hånseende och i striden med Österrike om suprematien, som man får söka vigten af de resultater, hvilka föreningen haft för Preussen. Den Österrikiska regeringen hade från 1835 insett faran af det prohibitivsystem, som ånda dittills blifvit följdt, och som, tillsölje af de lockelser det erbjöd lurendrejaren, på flera stållen af grånsen och sårdeles i Italien organiserat lurendrejeriet i en oerhörd scala. Omedelbart efter kejserliga maktens restauration, vid slutet af år 1848, vånde furst Schwarrenberg sin uppmärksamhet på Österrikes industriela och kommerciela utveckling och lyckades att ganska betydligt befordra densamma. Tulltaxan underkastades en total revision, och om ålven denna reform icke åstadkom allt det goda man våntat (man hade nåmnligen allt för mycket lyssnat till de inhemska producenternas egennyttiga råd), så hade den dock till resultat, att man i principen öfvergilvit prohibitionen. Icke desto mindre borde dessa förbåttringar leda till den önskan att draga kejsaredöme ur dess kommerciela isoleringstillstånd, isynnerhet hvad Tyskland betråflade. Österrikiska regeringen fattade också verkligen det beslutet, att kommercielt införlifva sig med tyska föreningen och uppsatte förslaget om en österrikisk-tysk tullförening, som