ferensen i Darmstadt, der de undertecknat nya protokoller för utförandet af de förbindelser som de iklådt sig i Wien, stälsatt sin opposition, förnyade sitt försök utan båttre lycka ån förra gången. Direkta underhandlingar, hvilka inleddes mellan österrikiska och preussiska hofven, ledde endast till en brytning. Slutligen vid tullkongressens sammankomst i Berlin den 21 Juli utfåste Preussen för sina associerade . 16 Aug. såsom den sista terminen, inom hvilken de ägde att förklara om de antaga det preussisk-hanoverska fördraget af d. 7 Sept. 1851 och fö jaktligen skattesöreningens anslutande till tullsöreningen, och ajournerade på samma gäng öppnandet af uncerhandlingarna med kösierrike, till dess den sistnämnda blifvit betryggad till sin existens och i sin reformerade organisation. De koaliserade staterna svarade gensst på detta ultimatum genom en kontraförklaring daterad d. 16 Juli, i hvilken de liksom förut påyrkade, den Österrikisktyska föreningen, hvilken Preussen icke vill gå in på. Deras förnåmsta argument år det, att om man våntar tills traktaten om tullföreningens förnyande blifvit afslutad, en traktat som binder dem hvilka undertecknat den för en ny period af tolf år, så år det sedan får sent och man bar då slåppt tillfållet ur hånderna att realisera en tanke storartad från hvad synpunkt man ån betraktar den, ty den syftar derbån att bereda den möjligast fullkomliga handelsfrihet mellan 70 å 75 millioner konsumenter. Så stå sakerna, med den skillnad likvål, att af de 7 stater, som bilda Darmstadtska koalitionen, endast 5 hafva undertecknat förklaringen af d. 16 Juli, ty Wörtemberg och Baden hafva afhållit sig derifrån och söka, enligt hvad man påstår, att tillvågabringa en förlikning mellan partierna. Om tullkongressens öfverläggningar, hvilka varat hela tiden från den 10 Maj till d. 21 Juli har man haft högst få och oftast motsägande underråttelser. Allt hvad som har transpirerat, år att de södra staternas opposition sycks i synnerhet rikta sig mot det preciput tom blifvit Hanover medgifvet genom tr aktaen af d. 7 September. Emellertid år systemet icke nytt inom tyska tullföreningen. Under första perioden af dess tillvaro erhöll Preussen ett pråciput af 300,000 thaler, från hvilket det afstod år 1842; och ånnu i dag erhåller fristaden Frankfurt en fyrdubbel utdelning mot hvad dess folknummer beråttigar den till. De södra staterna skulle få en annan bevekelsegrund till opposition deri, att den preussisk-hanoverska traktaten leder till enhet i tulltaxorna genom reduktion af flera artiklar, hvaremot den österrikisk-tyska föreningens förslag har en motsatt tendens. Detta oaktadt tycks allt utvisa, att opposi-tionen inom kongressen år mera skenbar ån verklig, och att de motstråfviga staterna deri endast söka medel att draga saken ut på tiden. Den stora svårigheten består således i tilltrådet till tyska föreningen för 37 millioner Österrikare, eller 32 millioner, om man afdrager de 5 millionerna Italienare. Hurudan skall vål upplösningen blifva? Endast två möjliga alternativer förefinnas: antingen skola de opponerande staterna antaga Preussens förslager. och dä blir tullsöreningen sör nyad på en vidsträcktare basis för en period af ytterligare tolf år, eller ock separera de sig alla eller en del af dem från den nuvarande föreningen och bilda en ny förening, som kommer satt existersa för sig sjelf eller ock sammansmälta med Österrikiska tullsystemet. I förra fallet skulle tuflföreningen få en tillökning af 2,110,585 konsumenter, spridda på en yta af 8165 geografiska qv. mil, med utsigt till en ytteriigare tillökning af en million sjålar, derigenom att Hambuig, Läbeck och de båda Mechlenburgska staterna, hvilka hittills icke tillhört någon förening slöte sig till densamma, och derigenom att hamnarna vid Nordsjön öppnades för föreningen, hvilket den långe efterstråfvat. I senare fal let skulle preussiska föreningen förlora 2,7664 qv. mils territorium och 123 millioner konsumenter, emot 21! millioner som den förvårfvar genom skatieföreningens inkorporation. Sådan år hufvudsakligen nårvarande stållNingan af danna fråga cam ; två åra tia ta.