Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1852, sida 1

— Min sor, svarade gubben, jag beundrar storheten af det mål, som du försatt dig, äfvensom den själskraft du visat för att uppnå det, men har du också betänkt de otaliga faror, för hvilka du blottställer både dig sjelf och Michaela, då du förändrar det öde, som 1 våra lugna, anspråkslösa förhållanden skulle blifvit så lyckligt? s — Ja, min far, äfven derpå har jag tänkt, svarade grefven, och sedan du läst den skrift som innehåller hertiginnan Beatrixs sista önskan, ett helgons, en martyrs önskan, den hon sjelf uttalade en kort stund före sin död, då måste du tillstå, att äran bjöd mig handla som jag gjort. — Se, fortfor han, här är pergamentet och ett korallkors som tillhörde Michaelas mor. Du skall lemna Henne båda delarna om några dagar, sedan du försigtigt förberedt henne på den förfärliga hemligheten, som hon måste erfara. Stackars barn! Du vet lika väl som jag, huru finkänslig och lätt upprörd hon är; var derför så försigtig som möjligt, min far, när du meddelar henne denna sorgliga historia. — Ack, mitt barn, sade gubben, du kan hafva fullt förtroende till min försigtighet; jag älskar ju henne som om hon vore mitt eget barn. — Ja, i detta afseende är jag också fullkomligt lugn, min far. Jag reser redan i dag tillbaka till Milano, hvarifrån jag icke utan fara kan stanna längre borta. Jagskall låta dig veta om jag anser tiden passande eller icke, att låta er komma efter. (Forts.)