Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1852, sida 1

Aiiii — — skulle börja med en traktat på bred basis, pestämd att gålla under första perioden, då man skulle bereda den blifvande föreningen, genom skapandet af ett likformigt kommercielt lagstiftnings-system. Den andra perioden, betecknad under namn af öfvergångsperioden, skulle tjana att nårma de respektiva tulltaxorna till hvarandra och karakteriseras isynnerhet genom fri cirkulation af råämnen, en punkt af stor vigt för Österrike, hvars export till mer ån 75 9 utgöres af råa eller halssörarbetade artiklar. Under den tredje perioden skulle slutligen de båda tulldistrikten fullkomligt förenas. Detta förslag mottogs från början mycket kallt, och första inkastet deremot var, att det icke åsyftade en sånkning af den Österrikiska taxan till likhet med den tyska, utan en höjning af den senare till likhet med den åsterrikiska. Denna omståndighet, som gjorde den förkastlig i de norra staterna, förskaffade den ett så mycket mera gynsamt emottagande i Tysklands södra stater. För Preussen blef förslaget om en österrikisk-tysk förening för första gången en stötesten vid konferenserna i Wiesbaden i Juni 1851, samt sedermera vid konferenserna i Cassel och Dresden. På gifven impuls af den måktiga österrikiska diplomatien och likaså af protektionistföreningarna i Frankfurt och Stuttgard, samlade sig de sådra staterna till en konferens i Wien vid slutet af sistlidet år, och undertecknade der de protokoller, hvilka innehållo grunden för den blifvande föreningen, samt åtogo sig att bringa den i verket, åfven på bekostnad af tullförenmgens existens. Vid samma tid som dessa konferenser höllos i Wien, underhandlade Preussen om införlifvande i tullföreningen af den association som bildat sig mellan Hanover, Oldenburg, Bremen ÖC., på mycket vidstråcktare grund ån preussiska föreningen, hvilket åfven dess namn cskatteföreningen visar. Den bekanta Septembertraktaten blef ingången. Straxt derefter sammankallade Preussen sina associerade till en tullkongress i Berlin, för att öfverenskomma om grunderna för den nya föreningen och gifva sitt bifall till fördraget med skatteföreningen. De stater, hvilka undertecknat wienerprotokollerna, begålvo sig åfven dit liksom de andra och tråffade der tillsammans med den hanoverska fullmåktigen, som för första gängen sått tilltråde till konserenserna. Stridigheterna utbröto redan från första dagen. Bajerska gesandten åtog sig att föra ordet och proponerade att åfven mottaga en österrikisk fullmåktig, som skulle följa kongressens förhandlingar, under det negociationerna om den Österrikisk tyska föreningen på samma gång fortgingo. Preussen bibehöll med sasthet den position det red.n tagit i sitt kallelsebref samt vid konferenserna i Wiesbaden och Dresden, nåmnligen att man framför allt borde betrygga tullföreningens existens, då det ju sedan kunde stå öppet att uppgöra grunderna för en traktat med Österrike, hvars nytta det för öfrigt erkånde. De koaliserade staterna, hvilka på nya kon