Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1852, sida 1

A AHAHAHHA — nars, just för de många tillsållen som erbjuda sig att der gå i land, vara för de medföljande naturalisterna af sårdeles stort intresse. Man har berömt fregattens solida utrustning, men deremot, och det kanske med skål, förvånats deröfver, att en verldsomsegling företages med en besåttning, som består af endast unet och, före afsegling.n från Sverige, nåstan :lldeles oöfvadt manskap. I de farliga farvatten, som komma att besökas, plågar man pröfva gamla, ej öfva unga sjömän. Det förstäs, att mycket ersåttes deraf, att chef och officerare åro gamla förtrogna med de mycket egna och nyckfulla atmosferiska och hydrografiska förhållandena vid Cap Horn,i Stilla och Indiska hafven; men också hade det ju varit oförlåtligt att begifva sig ut på en sådan fård blott med kort och beskrifningar. — Naturalisterna sågas redan hafva gjort vackra skördar af naturalier och observationer; men det oaktadt se de ej så belåtne ut som man våntat. Det har någon gång tillförene, just vid dylika dlandadeexpeditioner, försports små missförhållanden ombord, och man har gissat, att något sådant åfven vid denna svenska expedition möjligen kunde finnas. Men besinnar man, att svenska sjöofficerare hafva den fördelaktiga opinion om sig, att icke blott vara sjömån, utan åfven besitta den grad af allmån bildning, att de kunna fatta högre id6er ån dåckets renskurning, och hafva sympathi för andra intressen ån låjtnantsuniformen, så vill man ej tro, att dessa officerare, på hvilka, såsom vid sjölifvet mera vane och till antalet flere, trefnaden ombord, kan anses ankomma, skulle på minsta sått göra resan tråkig för de unga mån, som af nit får sina vetenskaper begifvit sig ut på den åfventyrliga fården. Skulle likvål i detta eller andra afseenden skål finnas till anmårkningar, så får nog svenska allmånheten derom fullkomlig upplysning efter slutad expedition. En annan orsak till det lilla molnet skulle man kanske kunna söka i en omståndighet, hvaröfver naturalisterne oförståldt beklagat sig, den neml., att deras hytter blifvit i Carlskrona till den grad illa inråttade, att de redan i Nordsjön vid första storm blefvo fulla af sjövatten, som förstörde och skadade böcker och andra saker till betydligt värde. Icke nog dermed, att kanonportarne, i hvilka fönstren blifvit insatte, allsicke blifvit drifne-; glasrutorna voro icke en gång fåstade med stift, utan blott med kitt, så att rutorna, blott af det obetydliga lufttrycket vid en dörrs igenstångande, föllo i sjön. Dessa olågenheter blefvo visserligen i Norrige för tillfållet afhjelpte, och med den vålvilja, som chefen sländigt, visat de ifrågavarande personerne, år det säkert. att hytterna blifva vid första tillfålle ordentligt reparerade; men ånnu inkommer vid hvarje svår sjö eller regn vatten, hvilket, då det stannar i de öfver kanonerne byggde kistorna eller under de fastspikade dragkistorna, år alldeles omåjligt att hvarje gång fullkomligt upptorka. Då genom den fukt och det mågel, som håraf uppkommer, böcker, klåder och samlingar taga skada, år ett litet missmod lätt förklarligt. — För dem, som ej hafva tillfälle eller råttighet att