Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1852, sida 1

Utdrag ur ett bref från Helgoland den 22 Juli 1852. (Ur M. T.) Efter min ankomst till Helgoland skyndade jag genast att bese den å närbelägna Dinen bergade Gustaf Adolfs statyen. Under ett trådskjul af lika sorgligt och armt utseende som den sandbådd, hvarpå det står, hvilar den store konungens bild, bevakad dag och natt af tvenne gamla lotsar, på det att hafvet icke ånyo må tillegna sig den, med så otroligt mycken anstrångning undan dess raseri råddade dyrbara skatten. Statyens konstvärde förstår jag ej att bedömma, och då densamma dessutom hvilar på ryggen, år det äfven svårare att derom yttra sig; men säkert år emellertid, att hvarje parti för sig af den kolossala bildstoden år skönt och i synnerhet återgifva de utmårkt vål tråffade anletsdragen alla äde upphöjda egenskaper, hvarmed Försynen sä rikligen utrustadt den store konungen. Statyen år oskadad undantagande en liten bit af vårjspetsen, hvilken år afbruten, men som säkerligen lätt kan restaureras, samt högra handens pekfinger, hvilken ingalunda år afbruten, utan blott har lossat i sammansogningen. En kånsla af djup vördnad intog hela min sjål, då jag betraktade denna för hvarje svenskt hjerta så dyrbara bild, och med vemod tånkte jag på, att den måhånda aldrig skall hinna det land och det folk hvars, största åra — hvars heligaste minne år konung Gustaf II Adolf. Auktionen å statyen egde rum d. 10 Juli, och Helgolåndarnes beståmda åfvertygelse var att den för svensk råkning skulle blifva inropad. En liten anekdot vill jag i anledningderaf beråtta. Samma dag auktionen skulle försig ggå, for jag i sållskap med en del andra badgåster från badet å Dänen; samtalet vånde sig på auktionen, och ett par herrar förklarade att en svensk man vistades på Helgoland, som hade uppdrag att köpa statyen, hvilket de så mycket beståmdare visste, som han logerade på Oberland och de sjelfva sett hans namn i Fremdenlisten. Jag låt dem hållas en stund, men sade dem slutligen att jag troligen var den åberopade svensken, emedan ingen annan för tillsället fanns hår, och att jag tyvärr ingalunda hade något sådant uppdrag som förmodades. Denna förklaring väckte mycken munterhet, men skingrade ingalunda allt tvifvel; ty den ene af de herrar som så noga kånde förhållandet skakade på hufvudet, och jag mårkte sedermera att han vid auktionstillfållet noga observerade mig. Tidigt om morgonen den 10 Juli gjorde Helgolands utropare sin vanliga rund omkring den bebyggda delen af den, utrustad med en temligen bastant gammal skeppsklocka, hvilket