Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1852, sida 1

————5————55 gressen temmeligen energiskt uttalat sig för nonintervendjonsprincipen och således i detta hånseende sir Kossuth. Frågan blir då vidare: Hvad tånker Pierce om den saken? Ännu år detta obekant för verlden, ehuru det år sannolikt att han delar det demokratiska partiets i Nya-England åsigter. Möjligt år dock å en annan sida, att just en mycket prononcerad åsigt af denna sak kan beröfva honom många röster och således bereda hans motståndare en triumf. Ty den tanken, att Förenta Staterna kunde komma att intervenera i de europeiska förvecklingarna, uppfyller många amerikanska patrioter med fruktan och ovilja. Washington har, som bekant år, efterlemnat åt Amerikanarne ett slags politiskt testamente, hvari han på det entrågnaste uppmanat dem till ovillkorlig neutralitet i afseende på de europeiska förhållandena. I samma riktning har också veteranen Henrik Clay uttalat sig mycket energiskt mot Kossuth. Nåstan hela den sydliga delen af unionen, nemligen slafstaterna, åro ogynsamt ståmda mot Kossuth, som i S:t Louis, Neworleans och, framförallt, i Syd-Carolina blifvit mycket ljumt emottagen af Amerikanarna; det var isynnerhet Tyskarne som gjorde någon assår af honom, de vålmående och inflytelserika Amerikanarne voro deremot afgjordt emot hans åsigter. Skulle nu Pierce i denna fråga, hvars vigt ingen Amerikanare misskåner, hafva en deciderad åsigt för Kossuth, hvilket redan före sjelfva valdagen måste blifva kåndt och i sådant fall sorgfålligt begagnadt, så år det icke osannolikt, att det demokratiska partiets disciplin icke öfverallt skall kunna hålla stånd emot det interesse, som alla amerikanska medborgare hafva för denna fråga i afseende på den utlåndska politiken. ee ert ——— ——— —