Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1852, sida 1

söljande korta beråttelse, om hvad som vic postens afgång redan passerat, icke sakna all intresse. Kl. 10 f. m. den 20 dennes va Helsans brunnssalong redan fullpackad af menniskor, som dels af nyfikenhet dels afintresse för de kyrkliga sakerna infunnit sig vid den till i dag der beslutade kyrkokonferens Prosten Hammar, som efter hvad jag förmodar å bestyrelsens vågnar utfårdat programmet för diskussionsämnena, öppnade konserensen genom att anmoda pastor Fjellstedt hålla en bön, och F. upptrådde derpå och anropade den Högste om sin nåd och vålsignelse, att christlig kårlek måtte alltid och nu följa dem som sökte sanningens ljus. Elfter skedd bön skreds till val af ordförande, och prosten Hammar föreslog hr Fjellstedt; men då F. afsade sig detta förtroende föreslogs och valdes en pastor från Skara stift, som antog ordförandeskapet och uppläste de i tidningarne förut af bestyrelsen uppgifna diskussionsåmnen, samt, på någon af bestyrelsens medlemmar gjord uppfordran, såstade uppmårksamheten på alt det icke var blott prester, utan hvem som helst, vare sig lekman eller klerk, infödd eller utlånning, medgifvet att fritt hår uttala sig. Nu uppstod fråga om hvilket af de föreslagna åmnena först skulle bringas under diskussion; och någon i hopen föreslog den 6 punkten: -Huru långt stråcker sig den samvetsoch religionsfrihet, som i 16 Ä af nu gällande regeringsform år förbehållen åt svenska medborgare?Hr Doktor Bergman tog ordet och visade i en lång inledning fördelen af ett kårleksrikt nårmande de protestantiska sekterna emellan och ville visa att liksom ljusets 7 fårgbrytningar hvar för sig voro lika sköna och tillsammans kunde sågas utgöra sjelfva ljusets sanning, så vore de olika sekterna inom protestantismen tillsamman sanningen, sedd från olika synpunkter, men i våsendet ett; han visade vidare att katholicismen i sitt våsende vore den sanna christendomens farligaste hinder, men gick dock så långt att han ej allenast önskade full frihet för alla protestantiska sekters bekånnares utösning af sin religion i vårt land, utan önskade ock att katholicismens bekännare måtte få samma frihet, ty blott genom friheten våckes en lefvande christlig anda och sanningens seger besordras— Han kom slutligen derhån att han visade huruledes, -genom Försynens visa skickelse, svenska folket redan de jure i 16 -g regeringsformen hade denna frihet, och hoppades att den snart också de facto måtte komma att ega rum. Sedan talaren slutat sitt rått våltaliga föredrag kom likvål icke under diskussion det åmne, som i talet mest vidrörts, helst talaren äfven i flera våsentliga punkter gått in på området för de öfriga till diskussion framstållda frågorne, utan sedan flera konferensens medlemmar yttrat sig derom, blef det antaget att man skulle gå i ordning med frågorna och Örjade med den första thesen: -Öm offentiga låroembetets , förhållande till sörsamlinen. Hr prosten Hammar fick ordet och inedde diskussionen genom en vidare framstållring af hvad thesen innefattade. Han pämin —— men sj;qq